Bokenäs, Naturreservat

Det är något visst med ljuset i en bokskog. Om våren så intensiv grön och sänker du blicken finner du en kompakt matta av vitsippor. På hösten skapar andra färgnyanser nya ljusupplevelser för dig att uppleva här i Bokenäs.

Bokskogen

Bokenäs naturreservat utgör en del av ett större bokbestånd på Värnanäs gods som karaktäriseras av varierande hagmarker där grova träd, främst ek och bok utgör ett tydligt inslag i landskapet. Bokarna i reservatet är relativt jämnåldriga, men närmast vattnet i reservatets östra del finns några grova bokar och en del död ved kvar i form av torrakor (döda, stående träd) och en stor låga (dött, liggande träd). De flesta av bokarna är 70-100 år gamla och några troligtvis uppemot 120 år.

Flera ovanliga vedinsekter beroende av äldre död bokved finns i området, bl a bokblombock. På de gamla träden finns också en intressant lavflora med typiska arter som rosa lundlav, kortskaftad parasitspik och bokvårtlav.

Kulturhistoria – Boken blev såpa

Värnanäs gods har en lång historia som bruksmiljö och det var här som Sveriges första ”såpebruk”, Wärnaby bruk, anlades på 1600-talets senare hälft. Brukets främsta uppgift var att förse Stockholm med såpa. Förutsättningarna för ett såpebruk var mycket goda eftersom såpan vid denna tid tillverkades av talg, kalk och pottaska. Talg tog man från boskapen och pottaskan framställdes genom att bränna lövträ, främst ek och bok. Boken ansågs ge den bästa pottaskan. Framställningen av såpa upphörde i slutet på 1700-talet, men bruket fortsatte med annan inriktning som oljeslageri och bränneri. Även lyckade experiment med att göra matolja av bokollon genomfördes. Enligt karta från 1656 bestod godset av olika typer av beteshagar. Det område som idag är naturreservat beskrevs då som trädklädd betesmark.