Militär lämning 2 - Skansen

På denna plats uppfördes 1672 en stjärnformig skans med en
bastion i varje hörn. Syftet var att bygga en modern befästningsanläggning för
övning av belägring och stormning.

Skansen ritades av fortifikationsingenjören
Johan Peter Kirstenius och varje yttersida mätte 140–150 meter. Inne i skansen
fanns flera byggnader och inom skjutavstånd till skansen runt om uppfördes
batteriplatser, platser för kanoner, av jord, timmer och skanskorgar. Från batteriplatserna
grävdes löpgravar ända fram till skansens vallar.

Övningarna var mycket
realistiska och innefattade tusentals man och samtliga då ingående vapenslag.
Vid den stora övningen i augusti 1672 upprättade flottan brohuvuden vid
Källhagen och Nobelparken och landsteg med en styrka som skulle slås tillbaka
med 500 man.

Vid den slutliga stormningen av skansen avled två soldater av sina
skador. Skansen skadades svårt vid övningarna och kom att återuppbyggas flera
gånger till andra hälften av 1700-talet, då den till större delen hade blivit
igenlagd eftersom den hade spelat ut sin funktion.

Trots att skansen har varit
igenlagd i över 200 år kan ett tränat öga fortfarande se konturer av den vid
rätt årstid. Tydligast framträder skansen på flygfoto.

I området kring foten av den gamla skansen, vid Skansberget,
anlades under andra världskriget 24 skyttevärn för gevärs- och kulspruteskyttar
samt ett skyddsrum för 50 sittande. Resterna av dessa värn är i dag skönjbara
som små kullar. Vid en luftlandsättning skulle värnen förstärkas med ett
dubbelt taggtrådshinder. Taggtråden förvarades i Borgen.

Läs mer om befästningsanläggningen på Riksantikvarieämbetets
hemsida: Resterna efter skansen är fast fornlämning och har beteckningen fornlämning L2015:7790 och L2015:7236.

Läs mer om områdets historia under andra världskriget i
boken ”Stockholms glömda bunkrar” (2014) av Karl-Gunnar Norén samt i ”Det
militära Djurgården” av Alf Åberg (1982).