Militär lämning 2 - Skansen

På denna plats uppfördes 1672 en stjärnformig skans med en bastion i varje hörn. Syftet var att bygga en modern befästningsanläggning för övning av belägring och stormning.

Skansen ritades av fortifikationsingenjören Johan Peter Kirstenius och varje yttersida mätte 140–150 meter. Inne i skansen fanns flera byggnader och inom skjutavstånd till skansen runt om uppfördes batteriplatser, platser för kanoner, av jord, timmer och skanskorgar. Från batteriplatserna grävdes löpgravar ända fram till skansens vallar.

Övningarna var mycket realistiska och innefattade tusentals man och samtliga då ingående vapenslag. Vid den stora övningen i augusti 1672 upprättade flottan brohuvuden vid Källhagen och Nobelparken och landsteg med en styrka som skulle slås tillbaka med 500 man.

Vid den slutliga stormningen av skansen avled två soldater av sina skador. Skansen skadades svårt vid övningarna och kom att återuppbyggas flera gånger till andra hälften av 1700-talet, då den till större delen hade blivit igenlagd eftersom den hade spelat ut sin funktion.

Trots att skansen har varit igenlagd i över 200 år kan ett tränat öga fortfarande se konturer av den vid rätt årstid. Tydligast framträder skansen på flygfoto.

I området kring foten av den gamla skansen, vid Skansberget, anlades under andra världskriget 24 skyttevärn för gevärs- och kulspruteskyttar samt ett skyddsrum för 50 sittande. Resterna av dessa värn är i dag skönjbara som små kullar. Vid en luftlandsättning skulle värnen förstärkas med ett dubbelt taggtrådshinder. Taggtråden förvarades i Borgen.

Läs mer om befästningsanläggningen på Riksantikvarieämbetets hemsida: Resterna efter skansen är fast fornlämning och har beteckningen fornlämning L2015:7790 och L2015:7236.

Läs mer om områdets historia under andra världskriget i boken ”Stockholms glömda bunkrar” (2014) av Karl-Gunnar Norén samt i ”Det militära Djurgården” av Alf Åberg (1982).