Ullahau, Naturreservat

Mäktiga sanddyner och små gropar med rovgiriga myrlejon väntar den som ger sig in i Ullahau naturreservat.
Ullahau är en stor, hästskoformad sanddyn som ingår i det stora flygsandområde som täcker nästan hela Avanäset. Som mest höjer sig dynen drygt 15 meter över omgivningen. Ullahaudynen började troligen bildas under den första hälften av 1700-talet, sannolikt som en följd av alltför omfattande skogsavverkning och bete. På sin väg söderut kvävde sanden stora områden med skog, och även en del åkermark blev översandad. För att hejda sandflykten satte man i början av 1900-talet igång ett intensivt planteringsarbete, och bara några årtionden senare hade dynens vandring i stort sett hejdats. Numera är Ullahau till stor del bevuxen med skog – främst tallskog – och de öppna sandpartierna omfattar sammanlagt bara cirka 40 hektar.

Floran i Ullahau är genomgående artfattig. På de öppna sandområdena domineras växtligheten av lavar och mossor samt gräs och halvgräs. Här och var mellan grästuvorna står enstaka exemplar av flockfibbla eller monke. Inne i skogen täcks marken ofta av ljung eller blåbärsris.

Ullahaus öppna sandmarker utgör en mycket speciell livsmiljö med ett i många avseenden extremt mikroklimat. Detta sätter sin prägel på bland annat områdets insektsfauna, som är ovanligt rik på värmekrävande torrmarksarter. Till dessa hör bland annat ett flertal arter gaddsteklar, av vilka några, bland annat den stora gräshoppsstekeln, är ytterst sällsynta i vårt land. I Ullahau kan du också träffa på alla våra tre svenska arter myrlejonsländor och framför allt då deras larver, myrlejonen. Myrlejonet ligger nedgrävt i sanden i botten på en trattformig fångstgrop. När en myra eller något annat småkryp råkar falla ned i gropen, sprätter myrlejonet sand på sitt offer så att det halkar allt längre ned mot gropens botten. Till slut griper myrlejonet tag i sitt byte med sina långa taggiga käkar och drar ned det i sanden.