Granhults kyrka och hembygdsgård

Granhults kyrka är en ovanligt välbevarad träkyrka från 1220-talet och är Sveriges äldsta. Idag är området kring kyrkan utnämnt till riksintresse för kulturmiljövården.

Det finns endast ett tiotal mer eller mindre bevarade träkyrkor från denna tid i hela landet.

Kyrkans väggar består av liggande timmer som är planbilat. Knutarna är släta och laxade. Långhuset är nästan 10 meter långt, vilket förmodligen berodde på att det var maximal längd på timret om man inte ville göra skarvar.

Koret, som har måtten 4,4 meter * 4,4 meter, var från början ett rum med bara en liten triumfbågeöppning mot långhuset. Kyrkobesökarna fick alltså stå i ett relativt mörkt långhus och genom denna lilla öppning hålla kontakt med prästens förehavanden. Kvinnornas ingång fanns på norra långväggen och var bara 160 cm hög, jämfört med 180 cm hos männens. De fyra högt placerade rundbågiga öppningarna var från början de enda ljusinsläppen i kyrkan.

Hagioskopet på korets södra vägg är en tittglugg för personer som av någon orsak var avstängda från kyrkan, till exempel på grund av smittsam sjukdom, men ändå ville följa mässan. De omnämnda detaljerna är väl synliga på väggarna inomhus.

Om- och tillbyggnader under årens lopp:

Sakristian uppfördes troligen under 1600-talet då den även fick sina väggmålningar med motiv från bl. a. "Syndafallet" och "Abrahams offer". Vacker takmålning från 1700-talet finns också.

Klockstapeln uppfördes 1703 men är troligtvis en replika av en tidigare klockstapel. Storklockans dekorationer tyder på att den är medeltida. I sockenstämmornas protokoll från slutet av 1700-talet och början på 1800-talet kan man läsa att det har varit problem med vårdslösa ringningar och så kallad okynnesringning. I mars 1818 slutade det så olyckligt att drängen Anders Nilsson ringde så vårdslöst så att klockan åkte i backen och sprack i två delar. Klockan fick föras hela vägen till Jönköping för omgjutning. Det blev dyrt för drängen som fick stå för halva kostnaden för omgjutningen.

Vapenhuset uppfördes 1723. Man kan se på fasaden att även koret har haft sitt eget vapenhus under någon tid. Det gamla fotot nedan visar att koret då hade en liten farstu som revs 1950.

Fönsterna insattes under 1700-talet, då det även gjordes lodräta förstärkningar av väggarna. Där altartavlan nu är placerad fanns tidigare ett fönster.

Stigluckan som man går igenom för att komma in på kyrkogården uppfördes 1731. Tekniken som stigluckan är timrad med är vanlig i de norrländska kustlandskapet men desto ovanligare i Småland. Titta noga så kan du se att långväggarna lutar utåt och byggnaden således är bredare vid takfoten än vid syllstocken. Om man står utanför stigluckan och tittar på stenmuren till höger om den kan man urskönja trappsteg i muren. Detta kallas för en självspillingstrappa. Namnet kommer från den gamla benämningen på människor som hade tagit sitt eget liv, självspillingar. Självmord betraktades länge som ett brott mot kristendomen och Gud, och det var vanligt att dessa människor inte fick begravas i helgad jord utan fick sin sista vila utanför kyrkogårdsmuren. Här i Granhult var man uppenbarligen mer förlåtande och lät dem begravas på kyrkogården, men kistan fick inte föras genom stigluckan utan fick bäras över muren.

Kaplansgården

Kaplansgården nyttjas idag som hembygdsgård. Enkelstugan är byggd i början av 1700-talet och var prästbostad fram till 1912. Namnet "kaplan" kommer ifrån det gamla namnet "kapellan" som var kyrkoherdens medhjälpare.

En karta från 1820-talet visar att det fanns ytterligare tre byggnader på tomten vid denna tid, varav en är ladugård.

Den välbevarade överkragade loftboden som står till höger om hembygdsgården är åldersbestämd så till vida att man vet att virket är avverkat under vintern 1766-1767.

Hembygdsföreningen övertog byggnaderna 1950.