Sjöbrånen

Längre söderut finner vi ännu ett torp men denna gång i ruiner. Ett äppelträd, en syrenbuske, ett spisröse och en stenkällare. Några mansåldrar tar det för naturen att återta den plats, där generationer framsläpat sina dagar. På 1830-talet nämns Sjöbrånen för första gången. Då bodde den sjuklige Peter Håkansson med sin Anna här. Trots flera barn och liten stuga hade man ändå plats för inhyses; änkan Lena Håkansdotter med sina tre barn. På senare delen av 1800-talet flyttade Peter Johansson hit med sin familj. Peter var kommunens förste arbetsförmedlare. Pigor och drängar som var intresserade av arbete i Tyskland följde han med och anvisade plats.

Den torra sommaren 1914 utbröt en våldsam skogsbrand och Peter fick fly hals över huvud ut på Grimmansmålasjön. Som genom ett under klarade sig stugan och här bodde han kvar till sin död några år senare. Men elden behövde inte alltid vara av ondo som namnet Sjöbrånen antyder. Det var vårt broderfolk i öster som lärde oss tekniken med svedjebruk, att under ordnade former bränna ner skogen för att odla råg och rovor i askan. Men lyckan var kortvarig. Efter tre, fyra år av stora skördar blev marken utarmad, gräset gjorde sitt intåg och kunde utnyttjas till vinterfoder innan skogen åter tog över.