Moränmarkerna

Leden går nu i stort sett helt genom mycket typiska moränmarker (”Grimmansmåla mo”). Sådana marker har även passerats på hela norra delen av Rostockaholme och kommer också att dominera mot slutet av leden söder om Grimmansmålasjön.

Morän (eller pinnmo och på småländska ”jätter”) kallas den jordart, som bildades när den en gång så mäktiga inlandsisen gled fram över landskapet, tog upp löst jordmaterial (vittringsprodukter o. dyl.), bröt loss såväl stora block som stenar från berget och packade ihop alltsammans till vårt lands vanligaste jordart, moränen. Den täcker berg-grunden nästan överallt och bildar olika ytformer beroende på avlagringsmiljön. Här vid leden är den småkullig, vilket visar på bildning i en s.k. dödismiljö i Lyckebyåns dalgång. Höjdbyarna i dessa trakter är däremot ofta utformade som långsmala höjdryggar, s.k. drumlins, vilka avsattes av en aktiv landis, t.ex. vid Algutsboda kyrka (Knutsson 1962).

Moränen har vanligen en sandig-moig eller grusig grundmassa samt ofta hög block- och stenhalt. Kornstorlekssammansättningen beror i hög grad på typen av berg i trakten och på hur långt partiklarna transporterades. Den här vanligaste bergarten, den röda Växjögraniten, har tydliga men glesa sprickor, varigenom stora block kunde brytas loss av isen. Dioriten gav upphov till betydligt mindre block liksom den hårda och småsprickiga porfyren, som finns i norra delen av Algutsboda. I regel är blocken glest spridda på ytan och inne i moränen, s.k. normalblockig morän, vilken är den vanligaste odlingsjorden i trakten. De många och ibland breda stenmurarna vittnar om en imponerande odlingsmöda – det har beräknats att den totala volymen av stenmurarna i Algutsboda socken är lika stor som volymen av Cheopspyramiden i Egypten (Edmark 1981). Moränen längs denna del av leden är dock oftast rik- eller storblockig och har varit alltför svår att uppodla utom på några få ”lyckor”.

Se er omkring längs leden! Det finns dels större ytor med stora granitblock, dels några mycket stora block, flyttblock eller s.k. jättekast. Genom staplar av stora block och överhäng vid jättekast bildas till och med små grottor, t.ex. vid höjden sydost om Grimmansmålasjön, där jättekastet mäter cirka 5 x 5 x 5 meter!