Maderna

Att hålla djuren vid liv vintertid krävde mycket foder. Slåttermarken var livsviktig. Bodde man intill sjöar och vattendrag fick man också tillgång till det saftiga ”gräset” på maderna. Så kallas de kärrmarker, som breder ut sig omkring sjöar och åar i Småland. Vid högvatten översvämmas de och får härigenom ett extra tillskott av näringsämnen.

Maderna nyttjades därför i dessa skogstrakter som slåttermarker och ”mahöet” var näst efter höet från lövängarna det viktigaste vinterfodret för boskapen. Maderna är sålunda mycket noggrant skiftade. På de omfattande maderna längs Lyckebyån mellan Rostockasjön och Getasjön har även byar och gårdar, som ligger långt från ån, egna skiften och de hade också s.k. ”mahus”, dvs. lador för att förvara höet i tills det kunde köras hem till gården med släde på vintern. Madslåttern har upphört sedan länge men upprätthålls i några naturreservat längs Lyckebyån, närmast vid Huvudhultakvarn norr om Broakulla, se Knutsson (1977).