Brevens tallskogar

Brevens tallskogar är ett stort skogsområde med myrar, sjöar och tjärnar strax söder om Brevens bruk. Här finns stora områden med gammal, gles tallskog, en naturtyp som hör till ovanligheterna i dagens skogslandskap. Stormossen är platsen för länets största kända orrlek. Naturreservatet består av två delar, en del i Örebro län och en del i Östergötlands län.

Gammelskogens variationsrikedom

Brevens tallskogar är ett av länets få tysta områden. Istället för bilbrus kan du här njuta av fågelsång och vindens sus. Variation är ett bra ord för att beskriva en gammelskog som denna. Här finns träd i alla åldrar såväl som döda och döende träd, något som är en bristvara i den vanliga produktionsskogen. En stor del av skogen i reservatet består av glesa tallskogar på torra hällmarker. Här och var finns fuktigare och mer slutna partier av granskog.

Raggbockens rike

När ett träd dör blir det snabbt en livsmiljö för en rad olika arter. Den kräsna skalbaggen raggbock är en av naturreservatets rariteter, känd för att den är så sällsynt i de flesta andra skogar utom just här. Raggbockens larver lever i solbelysta, grova, döda tallstammar som är rika på kåda och kan ligga kvar länge innan de förmultnat. Dessa och andra insektslarver är hackspettarnas favoritmat. Även tjädern hittar gott om mat här bland tallar och blåbärsris. Lakritsmusseron, blå taggsvamp och tallticka, är några av tallskogens sällsynta svampar medan du i granskogen hittar arter som bitter taggsvamp, ullticka och doftskinn.

Träkol och vattenkraft

Här och var i skogen finns spår efter traktens flerhundraåriga historia av järnhantering. Det närliggande Brevens bruk slukade stora mängder träkol i både hytta och smedjor, varför tillverkning av träkol länge var en viktig näring för många i bygden. Ett fåtal men ovanligt stora kolbottnar vittnar om en storskalig och rationell tillverkning. Kolningen verkar ha upphört i området redan i slutet av 1800-talet. Den kådiga tallveden har även använts för framställning av trätjära, vilket kan förklara att mycket få stubbar från äldre avverkningar finns kvar. De har helt enkelt brutits upp och kolats till tjära. Vattenkraft var en viktig kraftkälla inom brukets verksamhet. Ett system med stora vallar intill sjöarna i reservatets norra del har anlagts för att stärka sjöarnas förmåga att magasinera vatten.

Orrarnas mosse

Stormossen är områdets största myr och kanske mest känd för sitt stora orrspel. Är du här på våren kan du med lite tur få se tranornas hoppande och bugande dans. Den flygande enkelbeckasinen känns främst igen genom sina störtdykningar och brummande läte. Förutom Stormossen finns här ett flertal mindre våtmarker, både öppna och delvis trädbevuxna. Dessa bidrar på flera sätt till den variationsrikedom som präglar reservatet och som många krävande arter är beroende av.

Brandens betydelse

Brand är ett naturligt inslag i våra skogar och bidrar till gammelskogens artrikedom. Eld med lagom kraft och variation skapar liv, plats och näring åt både gammeltall och ungtall, men också lövträd som björk, sälg och asp. Både träd som dör och de som överlever branden blir viktiga livsmiljöer för växter, djur och svampar. Vid Kvarnstensbergen finns spår efter skogsbrand från ett blixtnedslag 2018. Äldre tiders skogsbränder har varit med och skapat dagens höga naturvärden i både enskilda träd och skogsmiljön i stort. Leta efter gamla tallstubbar, de bär ofta spår efter tidigare bränder. Naturvårdsbränning är idag en viktig skötselmetod för att bevara och utveckla tallskogens naturvärden.

Näringsfattiga sjöar och tjärnar

Skogen i reservatet bryts här och var upp av mörka vattenspeglar. Bland de större sjöarna märks Holmsjön, Djupsjön samt delar av Skirasjön, men här finns även flera mindre sjöar och tjärnar. Gemensamt för dem alla är att de är näringsfattiga och rymmer en sparsam växtlighet, av bland annat notblomster, gula och vita näckrosor, gäddnate och sjösäv. Här kan du även möta flera typiska sjöfåglar, som storlom, häger, kricka, knipa, fisktärna och fiskgjuse, varav flera dessutom häckar inom reservatet.