Affärskvinnan Adéle och Älmhults första godismaskin – Lyssna på Älmhult, ljudberättelse

Utanför butiken står några pojkar och kastar luriga blickar mot Älmhults allra första godismaskin. Adéle Dallmer vet precis vad de tänker göra. Men istället för att skälla eller skvallra väljer hon en annan väg. I ett samhälle där alla känner alla blir hennes lilla butik en samlingsplats fylld av karameller, hemligheter och vänlighet.

Inläsning i samarbete med Kulturskolan. Berättarröst: Åsa Thorsén Mogensen.

Om platsen och kulturmiljön

Du befinner dig på Hantverksgatan 2, invid Stortorget. Huset med grönmålad träpanel och vita snickerier utmärker sig med sin ålderdomliga karaktär och mycket höga stensockel av huggen natursten. Bakom träpanelen döljer sig en timmerkonstruktion, uppförd i början av 1800-talet. Huset fanns alltså på plats långt före järnvägens dragning. Stensockelns skyltfönster är av förhållandevis sentida härkomst, varav ett har ersatt en tidigare dörröppning.

Huset på Hantverksgatan 2 ligger i kvarteret Linné och tillhör fastigheten Linné 12. Kvarteret är ett av de äldsta i Älmhults tätort och utgör del av den ursprungliga rutnätsplanen, som stakades ut i samband med järnvägens ankomst på 1860-talet. Timmerhuset placering, långt ut i gatan jämfört med övriga byggnader i kvarteret, vittnar dock om att byggnaden uppfördes innan rutnätsplanens gatubredd reglerats.

I kulturmiljöprogrammet kan du läsa om huset på Hantverksgatan 2 och andra byggnader i kvarteret Linné och i centrum.

Fakta om Adéle Dallmer

Adéle Dallmer (1892–1993) var den yngsta dottern till Carl Julius Dallmer och Elisabeth Steen, som båda var döva. Hennes pappa Carl Julius var skomakare – ett praktiskt hantverksyrke var ofta det som stod till buds för döva, som kunde kommunicera med kunderna via skrivna lappar.

Familjen bodde på Hantverksgatan och här skötte pappa Carl Julius även sitt hantverk som skomakare, med hjälp av barnen. Adéle kom tidigt att få ta ansvar för affärerna och eftersom hon både talade och hörde fick hon hålla i kontakten med kunderna.

Så småningom kom hon själv att ge sig in i köpmansskrået, som handlerska. Hennes affär öppnade lite längre ner på Hantverksgatan, i bottendelen på det gamla 1800-tals apoteket. Här sålde hon grönsaker, frukt, konfektyr, likör och alkoholfria viner. Hon visste vad folk ville ha och vilka utrymmen lagarna gav och inte. Att hon inskaffade en nästan två meter hög godisautomat som placerades utanför affären blev en riktig attraktion.