Blå lagunen - kalkindustrin

Gotlands kalkstensindustri

Gotlands
berggrund består till stor del av kalksten. Det har gett förutsättningar till
omfattande och framgångsrik kalkstensindustri. Närheten till havet har varit
viktig för möjligheten till export.

Berättelsen
om stenindustrin är en berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och
det är av betydelse att dess långa tradition verkligen berättas för det har
haft och har stor betydelse för många gotlänningars ekonomi. Parallellt behöver
berättas om utvecklingen av stenindustrin, från de grunda kalkbrotten och
kalkugnarna för husbehov, till byggnadsmaterial till kyrkorna för att så
småningom övergå till en exportvara som har omdanat stora delar av naturen i
området.

Runt
om i den blivande nationalparken ser vi spår av kalkstensindustrin, allt från
mindre dagbrott och enklare kalkugnar till större vattenfyllda brott och
praktfulla kalkugnar. Men vi ser också hur den omfattande avverkning av träd
har påverkat området. Kalkbränning krävde stora mängder ved.

Redan
på medeltiden kunde vi bryta och bränna kalk. Det har bland annat gett Gotland
sina praktfulla kyrkor och öns alla kalkstenshus. Kalkugnar byggdes, många vid öns nordöstra kust.
När kalkpatronerna valde att bygga sina stora gårdar i anslutning till ugnarna
uppstod närmast en brukskultur. På några platser växte hela samhällen upp.
Exempelvis vid Bläse och Takstens i Lärbro.

Blå lagunen är ett exempel på den mer moderna kalkbrytning
som lämnat vattenfyllda brott efter sig. I området vid Ar pågick till mitten
av 1990-talet.