Skinnaråsens fäbodställe

Skinnaråsen är ett högt beläget fäbodställe, kring 400 m ö h, med vidsträckta vyer främst åt norr och väster. Många av de gamla grå fäbodstugorna med tillhörande byggnader är bevarade och de flesta är väl omhändertagna. Under 60- och 70-talet har några fritidshus tillkommit. Glädjande nog hålls de centrala delarna av fäbodmiljön öppen av betande får. Sammantaget ger detta en mycket tilltalande landskapsbild.

Första gången Skinnaråsen omnämns i skrift är i 1663 års fäbodinventering. Vid tiden för storskiftet, ca 1824, har Skinnaråsen växt till med åkrar och stora arealer slåttermark. Skinnaråsens blomstringstid var troligen under 1800-talets andra hälft, då fanns det som mest 22 fäbodstugor. Fäboddriften avtog sedan markant i början av 1900-talet men någon enda höll ut in på 1930-talet.

Förutom de gamla byggnaderna kan man här se och uppleva lite av det äldre kulturlandskap som inte längre finns kvar närmare tätorterna. Till exempel rester av ängsflora, åkerhak, rösen och träd påverkade av bete eller hamling.