Råbergsvallen Fäbodvall

Tre byar har stugor på Råbergsvallen. Byarna är Sättjära, Lund och Sunnansjö.

Det finns 9 stugor där. Sunnansjö- Mäl-Gustavs, Per-Nilsas och Jon-is Sättjära- Els, Lars-Halvars och Mickels Lund- Källbergs, Erskas och Brodéns

Vallivet: Vallbestyren började med vedhuggning på vintern till vallens sommarbehov. Omkring den 10 juni var rätt tid till att buföra. Buförslasset kördes med häst upp på buförsdagens morgon. Det som forslades på lasset var kofferten med jätjäntans kläder, sängutrustning till storsängen, smörbyttor, ämbar, mat m.m. Dessutom kördes upp ett lass hö.

Jätjäntan gick till vallen följd av sina djur. Skällkon först och kalvarna sist. Barn i byn sprang efter och ”körde på” korna. Vägen från Lund till Råbergsvallen var ca 12 km om man går över Håknorrbo-Selbergsvallen, d.v.s. gamla vallvägen.

Inredning i byggnaderna: Vår beskrivning av inredning är ifrån Källbergs-Olles stuga. Viktigast i vallstugan var och är storsängen. Den bäddas upp varje sommar med ny halm. Sängen bäddades med hänglakan och långörngott i Delsbosöm. 2 kuddar ska det vara och ett handstickat lapptäcke. Storsängen stod där bara och lyste, och fick inte provliggas av någon.

Viktig var givetvis även öppenspisen, eftersom det var den enda eldstad som fanns att tillgå för jätjäntan. Öppna spisen kritades nästan varje år, spishyllskanten pryddes med 2 varv hyllremsor och kräppapper emellan.

Varje fredagskväll plockades björkris att pryda spishyllan med. På sensommaren byttes björkriset ut mot mattlummerslingor.

Övriga möbler i stugan var bord, stolar, säte, pall och skåp. På båda sidor om dörren fanns fina broderade handkläden. Granna trasmattor i längder på golvet. Vattenämbar och skopa av koppar i närheten av spisen.

Sovplats för jätjäntan var i ”boa”. Den fanns 4 trappsteg upp från storstugan. Förutom säng fanns där matkista, vallpigans koffert, smörkärna och en hylla med ostkar, ämbar och tråg. Under ”boa” hade källare och svale sin givna plats.

I svalen separerades all mjölk, morgon och kväll. Källaren var naturligtvis använd till förvaring av mat. All mat förvarades i träbyttor med lock. Mellan stenarna i källaren stacks enriskvistar in, dels för den goda friska lukten och om möjligt hålla råttorna borta.

Ett mycket viktigt litet hus på vallen var den s.k. kokstan. Där fanns murpanna, bänk för disk och tvätt, eldstad fanns för uppvärmning av vatten och bl.a. kokning av messmör och senning Vallfäjset rymde 10 kor å båsplatser på var sida.

Hölada med vedbod fanns och även en källa med ett litet tak över. I källan kyldes mjölken.

En dag på vallen: Valldagen började tidigt, vid 5-tiden. Först av allt skulle dyngan mockas ut innan alla kor handmjölkades. Mjölken silades och separerades. När morgonmjölkningen var klar var det dags att följa djuren ut på bete i skogen. Bete växlade på olika ställen i skogen.

Veckoschema för betesgång på Råbergsvallen:

Söndag: Korna följdes på Råberget

Måndag: -”- Gustavsberget

Tisdag: -”- Ljusberget

Onsdag: -”- Råberget

Torsdag: -”- Regeltjär

Fredag: -”- Tavel-Kölninga

Lördag: -”- Väst på Kölninga Betesställena växlade främst därför att bete skulle hinna växa. När jätjäntan kom tillbaka från skogen hade hon mycket arbete framför sig och det som brådskade mest var tillvaratagandet av mjölken, tillverka såväl smör som ost o messmör.

Fram på eftermiddagen brukade korna själva leta sig hem till vallen, men det hände ju även att jätjäntan måste iväg och leta efter sina kreatur. Kvällsmjölkningen stod sedan på tur, och först efter det, var det dags att vila.

Då och nu: 1932 el. 1933 började ”Skött-Kare” vara jätjänta på Råbergsvallen. På den tiden fanns det jätjäntor i 5 stugor på vallen, nämligen Källbergs, Els, Drosens, Lars-Halvars och Joni’s.

På 1950-talet fanns djur i 2 stugor och än idag, fortfarande i en stuga – Källbergs-stugan.

Det innebar en stor förändring i vallivet när nya bilvägen byggdes genom skogen. Korna buförs numera till vallen med hjälp av traktor med djurbox. All mjölk forslas nu hem till gården med bil och skickas sedan till mejeriet. På så sätt har vallarbetet underlättats otroligt. All tid som tidigare gick åt för separering, smör o osttillverkning kan numera disponeras för andra ändamål. Om ett djur behöver sjukvård går det numera enkelt att kontakta en veterinär. Tidigare var det nästan helt omöjligt att få någon hjälp. Något mera som helt försvunnit är att inga får och hästar längre går fritt och betar på skogen.

Fritid på vallen: På Råbergsvallen, som på många andra vallar, firades storhelg. Vallpigorna bjöd då dit flickor som kallades bönjäntor och naturligtvis kom även en hel massa pojkar. Fest blev det med dans och sång och slagsmål på lördagskvällen. Söndagen blev det mest liggande och sovande hela dagen. (För att storhelgsbesökarna skulle hitta till rätt vall lade jätjäntan granrisrosor mitt i vägen). Uppteknat i januari 1987 Enligt Karin och Gunnar Mårtensson, Olle Jonsson och Ingrid Paul-Gustavsson Ur boken Fäbodar i Delsbo, utgiven av Delsbo Hembygdsförening 1996