Spångabäcken, Naturreservat

I naturreservatet Spångabäcken finns goda chanser att få syn på den vackra asknätfjärilen. Larverna kräver värme och lever på solbelysta små buskar av ask och olvon. De vuxna fjärilarna letar nektar i olika blommor. Asknätfjärilen är mycket sällsynt och förekommer numer bara inom några få områden i Örebro och Stockholms län.

Asknätfjärilen är Spångabäckens verkliga raritet. Den har minskat kraftigt i hela Västeuropa och är mycket ovanlig. Orsakerna är utdikning av skogsmark och andra förändringar i landskapet. I reservatet kan du också få syn på släktingarna väddnätfjäril och sotnätfjäril. Även de är sällsynta och har minskat, om än inte lika dramatiskt som asknätfjärilen.

Gemensamt för nätfjärilarna är att larverna kräver mycket värme för att utvecklas. Slänten i Spångabäcken har hög solinstrålning och kläs av en luckig och olikåldrig skog där det kan bli riktigt varmt i gläntorna. Det gynnar också den sällsynta asppraktbaggen, vars larver lever under solbelyst bark vid basen av grova aspar.

Nere i dalgången rinner Spångabäcken i ett naturligt, slingrande lopp. Längs bäcken finns gott om örtrika översvämningsmarker med smörbollar och mängder av ängsvädd. Ängsvädd är helt avgörande för väddnätfjärilens existens, eftersom det är den enda föda som duger åt fjärilens larver. Rikedomen av olika örter gynnar reservatets sällsynta fjärilar men är också av stor betydelse som nektar- och pollenkälla för många andra insekter.

Spångabäckens dalgång är en sprickdal. Höjdskillnaden mellan dalbottnen och krönet av den branta västsidan är närmare 60 meter. I sluttningen kan man följa den så kallade högsta kustlinjen, en gammal strandvall vid vilken havet stod som högst efter den senaste istiden. Längs vallen växer bland annat blåsippa och slåttergubbe.

Spångabäcken hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet saknar friluftslivsanläggningar.