Odlingsrösen och högar med sten

På många håll längs Utvandrarleden ser du spår av mänsklig närvaro i form av odlingsrösen, stengärdsgårdar och röjda åkertäppor. Mark som använts för odling har i alla tider röjts från sten. Detta för att underlätta markberedning, sådd och skörd och för att ha möjlighet att odla på de magra åkrarna. Stenar längst ut mot kanterna har forslats bort eller placerats i åkerns ytterkanter, ofta i form av stengärdsgårdar som gräns mot grannen eller för att hålla djuren borta från åkrarna. Stenar längre in mot mitten har samlats ihop i odlingsrösen. De äldsta rösena härstammar från den yngre och äldre järnåldern, vanligast på lätta jordar där man kunde bruka marken med enkla handredskap medan många av Smålands rösen tillkommit under 1700- och 1800-talens intensiva uppodlingsperioder då befolkningen ökade kraftigt. Idag ser du framför allt odlingsrösen på betesmarker som inte längre odlats där moderna maskiner inte kommer till. Orsaken till att marken du ser framför dig fortfarande är full av sten beror på att tjälen pressar upp djupt liggande stenar till ytan. Arbetet med att röja åkrarna från sten tar därmed aldrig slut. För att åldersbestämma en stenmur eller ett odlingsröse kan man i vissa fall använda sig av lavar för att mäta tillväxttakten, men siffran är högst osäker då vegetationen förändras vilket påverkar lavens tillväxt och utbredning.