Odlingsrösen och högar med sten

På
många håll längs Utvandrarleden ser du spår av mänsklig närvaro i form av
odlingsrösen, stengärdsgårdar och röjda åkertäppor. Mark som använts för odling
har i alla tider röjts från sten. Detta för att underlätta markberedning, sådd
och skörd och för att ha möjlighet att odla på de magra åkrarna. Stenar längst
ut mot kanterna har forslats bort eller placerats i åkerns ytterkanter, ofta i
form av stengärdsgårdar som gräns mot grannen eller för att hålla djuren borta
från åkrarna. Stenar längre in mot mitten har samlats ihop i odlingsrösen. De
äldsta rösena härstammar från den yngre och äldre järnåldern, vanligast på
lätta jordar där man kunde bruka marken med enkla handredskap medan många av Smålands
rösen tillkommit under 1700- och 1800-talens intensiva uppodlingsperioder då
befolkningen ökade kraftigt. Idag ser du framför allt odlingsrösen på
betesmarker som inte längre odlats där moderna maskiner inte kommer till. Orsaken
till att marken du ser framför dig fortfarande är full av sten beror på att
tjälen pressar upp djupt liggande stenar till ytan. Arbetet med att röja
åkrarna från sten tar därmed aldrig slut. För att åldersbestämma en stenmur
eller ett odlingsröse kan man i vissa fall använda sig av lavar för att mäta
tillväxttakten, men siffran är högst osäker då vegetationen förändras vilket
påverkar lavens tillväxt och utbredning.