Kärrekusa

Kärrekusa eller Kärringakusan är en källa som Linné beskrev på följande sätt under sin Öländska resa 1741:

"Man förundrade sig, då man
ser, hur naturen spelar. Vi admirera den snäcka, som
kallas Cunnus marinus och den stenen
som heter Hysterolithus, emedan bägge
så accurat avteckna en födslolem till sina utvärtes delar, att ej en bildhuggare
den bättre kunde imitera; men Kärrekusa är ett långt större under.

En källa på flata
hälleberget av naturen gjord, med en avlång rima
till en famns längd, en alns bredd mitt på, hopdragen på bägge ändar, 1,½ alns
djup, något convac på sidorne inuti.

Under norra sinus av denna rima går mer än en famnslängd hål fallande eller sluttande neder åt
berget med en håla, i vilken aldrig tryter fuktighet och vatten.

Mån naturen skulle bättre
och accuratare imitera labia valva,
rimam, vagina?

Ibland alla antra,
som beskrevne äro, mån någon är sällsammare?"