Ostkustleden Etapp 8, Hällveberg – Lilla Hycklinge

Ledens åttonde etapp startar vid övernattningsstugan i Hällveberg. Vandringen går genom skogen ner mot Virån, över en bro och följer sedan åstranden söderut. Stanna till och njut av utsikten vid Åmötsberget innan det åter är dags att korsa Virån över ännu en bro. Nu är vi framme vid kulturreservatet Stensjö by, som ägs av Kungliga Vitterhetsakademien. Mitt i den pittoreska byn med sina rödfärgade hus och omgivande gärdesgårdar viker leden av och går vidare på grusväg genom vackra hagmarker. Så småningom blir den trollska Långsjön synlig och uppe på en höjd kan du blicka ut över den lilla skogssjön med ett rikt inslag av vita näckrosor, när den säsongen är. Leden följer nu ömsom små traktorvägar och smala skogsstigar för att så småningom nå vägen mot Skrikebo, som den följer en sträcka. Vid före detta torpstället Björkelund utbreder sig ett härligt hagmarksområde. Vid lilla Nybo göl finns etappens sista badmöjlighet. Stränderna är branta och gölen är mycket djup varpå försiktighet bör vidtagas. Sista delen av etappen går genom tallskogen och ut på byvägen och genom Hycklinge by. Följ vägen till ledentrén och övernattningsstugan vid Lilla Hycklinge och därmed är cirkeln sluten.

Övernattningsstugan är endast tillgänglig för vandrare på Ostkustleden. För information om stugan, se övernattningsstuga Lilla Hycklinge.

Intressanta platser att besöka under vandringen på Ostkustleden etapp 8

1.Virån
(Viraån, Virboån) har
sin källa i Solnen i Vimmerby kommun

2. Stensjö
by (Stenzöö-den
steniga ön) har anor från mitten av 1300-talet då riddaren och riksrådet, en av
kungens närmaste män, Israel Birgersson ägde Stenzöö.

Under
1500-talet ingick det i Gustav Vasa ägor och på 1600-talet adelssläkten
Hammarsköld som sålde det omkring 1730.

Den
nuvarande bebyggelsen växte fram under 1700–1800-talet och 1853 hade byn 166
invånare fördelade på 24 hushåll inklusive torp och backstugor. Stensjö by genomförde
både storskifte och laga skifte på 1800–talet, men utan att några av gårdarna i
byn flyttades ut.

Stensjö by
gick från början av 1700-talet inom samma släkt i sju generationer men
jordbruket lades ner 1945 och 1951. Kungliga Vitterhetsakademin förvärvade byn
1963 i syfte att restaurera och bevara ett unikt kulturlandskap. I dag är
Stensjö by ett kulturreservat med 30 byggnader.

3. Dalhem/Dalen/Dala ett torp som endast var bebott i ett
20-tal år i början av 1800-talet bl.a. av John Nilsson (arbetskarl) med hustru
Maria Gabrielsdotter runt 1820. Torpet har fått namn av läget i dalen.

4. Starringbacken eller Stensjö sågkvarn anlades i början på 1800-talet.
Verksamheten där pågick fram till 1850, då en ny såg anlades vid Virån. Några
år senare anlade Carl Johan Lundin ett torp på samma plats kallad Lundintorpet.
Torpet revs i början på 1900-talet.

5. Långsjömåla var ett torp redan på början av 1700-talet och
tillhörde då Stensjö by. Den är nu en liten gård vid Långsjön.

6. Fallegärde fanns redan i slutet på 1600-talet
(1688). Torp under stora Hycklinge. Torpet friköptes 1912 och brukas nu som
egen gård.

7. Björkelund/Tomta är ett före detta torpställe. Stugan
revs på 1950-talet och lagården något tidigare.

8. ”Mörkehålet” strax före Småfällorna kom enligt
sägnen en ung familj åkande med häst och vagn. De hade varit i
Döderhultsvik/Oskarshamn och sålt varor från gården. Tillbaka hem hade de varor
t.ex. socker och kaffe. Hästen blev skrämd och skenade och vagnen välte. Parets
minsta barn som satt insvept i en fäll ramlade av och dog. Sedan dess sågs det
att man klockan tolv varje natt kan höra mammans klagan och rop efter barnet.

9. Torpet
Solberga/Solberget vid Nybogölen uppfördes 1862 av arbetaren Per Svensson och hans hustru
Brita Lena Persdotter. De hade 5 barn tillsammans. Deras dotter Anna Lena
Persdotter som hade två ”oäkta” barn och hon bodde kvar där till 1903, då hon
gifte sig med Karl Peter Samuelsson och flyttade från stugan. Av torpet finns i
dag bara en husgrund, några syrenbuskar och ett päronträd. Nybogölen var
förr en badplats för ortsbefolkningen.

10. Torpet
Gröndal är från slutet av 1700-talet.

11. Stora
Hycklinge. Omkring byn finns
flera gravrösen ifrån bronsåldern, vilket tyder på att trakten har varit bebodd
ifrån den tiden.

Under medeltiden bestod byn av 5
gårdar, av vilka tre ägdes av Kronan och två var frälsegårdar. Den ena
frälsegården ägdes av släkten Kyle ifrån Barkestorp, som låg nära Kalmar stad.
Den andra frälsegården ägdes i mitten av 1300-talet av riksrådet Israel
Birgersson av Finstaätten. I slutet av 1400-talet ägdes gården av
riksföreståndaren Sten Sture d.ä.

År 1521 ärver Gustav Vasa gården och
fram till mitten av 1600-talet tillhör gården kungafamiljen. Den andra
frälsegården drogs in till Kronan, då ägaren Claes Jonsson av Barkestorpsätten
anslutit sig till kung Sigismund och flytt till Polen. Under det Nordiska
7-årskriget på 1500-talet deltar flera knektar ifrån Hycklinge i kriget.

Vid Älvsborgs lösen 1571 betalade
kronobönderna Anders Persson 6 mark och Börge Persson 3 mark. Frälsebonden Per
Matsson erlade 6 mark och Kungl. Maj:ts landbo Olof Nilsson erlade 5 mark till
Älvsborgs lösen.

Vid 1600-talets början donerades den
ena frälsegården till Henrik von Kalén. Denna gård köptes på 1620-talet av
Herman Wrangel. I mitten av seklet donerades kronogårdarna till Per Hammarsköld
och den ena frälsegården till landshövdingen Bengt Bagge och den andra till
Anders Margalli. Efter dennes död 1661 övertogs donationen av släkten Ogelwie,
som innehade gården till Annas död är 1709. Gården brukades som säteri under
tiden som släkten innehade gården.

En ny skattläggning företogs år 1714,
varvid de tre kronohemmanen sammanslogs till ett, Hycklinge nr.1. När Sveriges
finanser försvagades under det Stora Nordiska kriget i början av 1700-talet,
kunde bönder och arrendatorer skatteköpa gårdarna.

Handelsmannen Johan Rising ifrån
Döderhultsvik köpte gården år 1718 och år 1730 sålde han gården till
kyrkoherden Olaus Fornander. I slutet av 1770-talet sålde släkten Fornander
gården till handelsmannen Carl Johan Sabelström.