Dioritberget

Leden kommer fram till en liten vik av Grimmansmålasjön och där träffar vi för första gången på hällar av fast berg, i det s.k. Badberget. Berggrunden i hela trakten är mycket gammal (mellan 1850 och 1650 miljoner år), s.k. urberg, och bland de allra äldsta bergarterna är dioriten, som tillhör gruppen ”grönstenar” eller basiska bergarter. De innehåller ingen eller ytterst lite kvarts till skillnad från de ”sura”, kvartsrika graniterna. Diorit är en grågrön eller grönsvart, medelkornig bergart. Mineralen utgörs av grönsvart hornblände, svart glimmer samt en gråvit till grågrön fältspat. Grönstenarna vittrar lättare och ger upphov till en näringsrikare mark än graniterna, vilket bl.a. kan medföra en rikare växtlighet och ett mindre surt grundvatten än i granitområdena. Grönstenar finns i ett större bälte från Grimmagärde över Rostock och ned till Ödevata samt i några mindre stråk i trakten, bl.a. vid Algutsboda kyrka och vid Emmaboda tätort (Nilsson & Knutsson 1972).

”Badberget” består i huvudsak av diorit, även om färgen och mineralsammansättningen växlar något. Det som skiljer sig helt i berget är de smala gångarna i ungefär nord-sydlig riktning av en ljus (rosa), finkornig, kvartsrik bergart, som kallas aplit. Den har bildats senare i sprickor i dioriten. Om man är riktigt skarpsynt, kan man på hällarna i vattenbrynet se spår av landisens rörelse, s.k. isräfflor. Riktningen är 340°, vilket visar att landisen rörde sig från nordväst mot sydost.