Svedjebodarna

Svedjebodarna är den sydligaste gårdsklasen i det stora och mycket glest bebyggda Fager-berget. Vid storskiftet 1806-1812 hade Svedjebodarna, som består av mycket gamla, ålderdomliga och vackert grå timmerbyggnader, fem delägare från Svedjebyn.

När delägarna i Skallbodarna, öster om Svedjebodarna, buffrade från Gagnef gick de hästdragna kärrorna med tyngre förnödenheter alltid via Svedjebodarna.

I ladorna på den stora öppna täkten ordnades det ofta dans. Här möttes ungdomar från de omkringliggande fäbodställena och invånare i de närbelägna skogs- och finnmarksbyarna.

Idag är större delen av de stora och för fäbodförhållanden ovanligt jämna åkrarna skogsbevuxna. Men de många och mycket stora odlingsrösena vittnar om gångna generationers oerhörda odlarmöda.

Britta Ahlkvist var Svedjebodarnas sista fäbodkulla. Hon hade djur på bete kring fäbodstället till slutet av 1940-talet. Här gick får på sommarbete ända in på 1970-talet.

Vid en kulturhistorisk miljöanalys har Svedjebodarna bedömts vara av riksintresse. De många gamla fäbodristningarna i timmerväggarna är också intressanta.