Svedjebodarna

Svedjebodarna
är den sydligaste gårdsklasen i det stora och mycket glest bebyggda
Fager-berget. Vid storskiftet 1806-1812 hade Svedjebodarna, som består av
mycket gamla, ålderdomliga och vackert grå timmerbyggnader, fem delägare från
Svedjebyn.

När
delägarna i Skallbodarna, öster om Svedjebodarna, buffrade från Gagnef gick de
hästdragna kärrorna med tyngre förnödenheter alltid via Svedjebodarna.

I
ladorna på den stora öppna täkten ordnades det ofta dans. Här möttes ungdomar
från de omkringliggande fäbodställena och invånare i de närbelägna skogs- och
finnmarksbyarna.

Idag
är större delen av de stora och för fäbodförhållanden ovanligt jämna åkrarna
skogsbevuxna. Men de många och mycket stora odlingsrösena vittnar om gångna
generationers oerhörda odlarmöda.

Britta
Ahlkvist var Svedjebodarnas sista fäbodkulla. Hon hade djur på bete kring
fäbodstället till slutet av 1940-talet. Här gick får på sommarbete ända in på
1970-talet.

Vid
en kulturhistorisk miljöanalys har Svedjebodarna bedömts vara av riksintresse.
De många gamla fäbodristningarna i timmerväggarna är också intressanta.