Västerlånggatan

Västerlånggatan

Denna vackra gata är en av Sveriges
äldsta gator, och med sina kullerstenar kan man förstå det. Bebyggelsen kring
den är av trä mestadels och minner om gamla tider. Under medeltiden fanns inga
gatunamn, gatorna var inte så många att det behövdes. Man beskrev istället
respektive gata, eller nämnde någon som bodde där. Man beskrev Västerlånggatan
som ”allmänningsgatan som väster om torget löper.” Träbebyggelsens ålder är
nästan omöjlig att fastställa, då det varit små stadsbränder och ombyggnader
och flyttar av hus. Men de är uppförda i gammal stil. Och tack vare att det
varit ovanligt få stora stadsbränder är trästaden välbevarad och är därmed ett
exempel på den Nordiska trästaden som kanske är Skandinaviens främsta
bebyggelse historiska bidrag till kulturhistorien. Man får gå längs gatan och
gå in på den första ågården och titta på den vackra tomten ner mot ån, och det
fina lusthuset som blickar ner mot vattnet. Inne på gården finns också stadens
bykista bevarad. Och den som vågar får gå ner och titta på den underjordiska
fängelsehålan. På bägge sidor om ån leder små brandgator ner till vattnet. Det
är en kvarleva från tider då man behövde gå ner till ån för att hämta vatten
till kreaturen, till tvätt och till släckning av bränder. Under
medeltidsdagarna myllrar det av folk på Västerlånggatan, utklädda tidsenligt
och fullt av marknadsstånd kantar gatan där allehanda medeltida varor kan
inhandlas.