Solna kyrka

SOLNA KYRKA, Vår Gud är oss en väldig borg.

I Fredmans sång nummer 64, den som börjar ”Fjäriln vingad”, diktar Bellman i den tredje versen. ”Se Brunnsvikens små najader höja sina gyllne horn, och de frusande kaskader sprutas över Solna torn.” Det är svårt att föreställa sig att man då, i början av 1780-talet, skulle kunna se Solna torn, det vill säga Solna kyrka, från Brunnsviken. Nej, kyrkan är inte väldig men det är dock en borg. Solna kyrka är en av de tre kyrkor som på 1180-talet byggdes som en befäst borg med ett runt torn i mitten. De två andra är Bromma och Munsö. Det var viktigt att försvara inloppet till Mälaren. Kyrkan låg vid den här tiden på en ö ”Solön”, det ursprungliga namnet på Solna, med ett strategiskt läge för en försvarsanläggning. Kyrkan helgades åt Sankt Jacob de Compostela, pilgrimernas skyddshelgon, och Sankt Martin, han som delade sin mantel med en frusen tiggare. Skulpturen av den helige, som man tror är gjord i Albertus Pictors verkstad på 1470-talet, är i dag utan armar och svärd, och ser mer ut som den ömklige tiggaren än som den ståtlige romerske riddaren. För övrigt lät Magnus Gabriel de la Gardie på Karlbergs slott ta bort nästan all den medeltida inredningen i kyrkan på 1670-talet för att ersätta den med en mer ståndsmässig i barockstil. Målningarna som Albertus Pictor fått i uppdrag att utföra kalkades över, och det medeltida altarskåpet kastades ut. Men i vapenhuset fick ändå Albertus bilder vara kvar. Bildsviten Ars Moriendi handlar om konsten att dö. På medeltiden var döden mer närvarande med pest och hungersnöd. Dödsstunden var avgörande för människans tillvaro efter döden. Kyrkan ville därför med enkla bilder visa folket på det rätta sättet att dö. I tio bildrutor har Albertus målat en ung man som ligger för döden. Djävlar med horn i pannan försöker locka honom att inte tro, medan Petrus med himmelrikets nycklar tillsammans med änglarna uppmuntrar honom att hålla fast vid sin tro. Det är en kamp som vi inte vet slutet på, eftersom de två sista bilderna är helt utplånade. Vi lämnar Solna kyrka med alla dess gravstenar över kända kulturpersoner. Innan vi beträder Guds åker på andra sidan Solna kyrkväg får Lina Sandell ge oss mod och tröst med sina välkända ord skrivna på hennes gravsten en bit från kyrkan. ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara Stjärnan ej på himlafästet Fågeln ej i kända nästet.”

Ur “Ingegerdsleden: Pilgrimsled för andlighet, kultur och fred” utgiven av Svenska kyrkan. Finns som PDF: https://www.svenskakyrkan.se/filer/Ingegerdsleden_bok.pdf