Solna kyrka

SOLNA KYRKA, Vår Gud är oss en väldig borg.

I Fredmans sång nummer 64, den som börjar ”Fjäriln vingad”,
diktar Bellman i den tredje versen. ”Se Brunnsvikens små najader höja sina
gyllne horn, och de frusande kaskader sprutas över Solna torn.” Det är svårt
att föreställa sig att man då, i början av 1780-talet, skulle kunna se Solna
torn, det vill säga Solna kyrka, från Brunnsviken. Nej, kyrkan är inte väldig
men det är dock en borg. Solna kyrka är en av de tre kyrkor som på 1180-talet
byggdes som en befäst borg med ett runt torn i mitten. De två andra är Bromma
och Munsö. Det var viktigt att försvara inloppet till Mälaren. Kyrkan låg vid
den här tiden på en ö ”Solön”, det ursprungliga namnet på Solna, med ett
strategiskt läge för en försvarsanläggning. Kyrkan helgades åt Sankt Jacob de
Compostela, pilgrimernas skyddshelgon, och Sankt Martin, han som delade sin
mantel med en frusen tiggare. Skulpturen av den helige, som man tror är gjord i
Albertus Pictors verkstad på 1470-talet, är i dag utan armar och svärd, och ser
mer ut som den ömklige tiggaren än som den ståtlige romerske riddaren. För
övrigt lät Magnus Gabriel de la Gardie på Karlbergs slott ta bort nästan all
den medeltida inredningen i kyrkan på 1670-talet för att ersätta den med en mer
ståndsmässig i barockstil. Målningarna som Albertus Pictor fått i uppdrag att
utföra kalkades över, och det medeltida altarskåpet kastades ut. Men i
vapenhuset fick ändå Albertus bilder vara kvar. Bildsviten Ars Moriendi handlar
om konsten att dö. På medeltiden var döden mer närvarande med pest och
hungersnöd. Dödsstunden var avgörande för människans tillvaro efter döden.
Kyrkan ville därför med enkla bilder visa folket på det rätta sättet att dö. I
tio bildrutor har Albertus målat en ung man som ligger för döden. Djävlar med
horn i pannan försöker locka honom att inte tro, medan Petrus med himmelrikets
nycklar tillsammans med änglarna uppmuntrar honom att hålla fast vid sin tro.
Det är en kamp som vi inte vet slutet på, eftersom de två sista bilderna är
helt utplånade. Vi lämnar Solna kyrka med alla dess gravstenar över kända
kulturpersoner. Innan vi beträder Guds åker på andra sidan Solna kyrkväg får
Lina Sandell ge oss mod och tröst med sina välkända ord skrivna på hennes
gravsten en bit från kyrkan. ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara
Stjärnan ej på himlafästet Fågeln ej i kända nästet.”

Ur “Ingegerdsleden:
Pilgrimsled för andlighet, kultur och fred” utgiven av Svenska kyrkan. Finns
som PDF: https://www.svenskakyrkan.se/filer/Ingegerdsleden_bok.pdf