Djupedal, Naturreservat

Den gamla skogen i naturreservatet Djupedal är mycket artrik – här råder perfekta förhållanden för allehanda ljusskygga livsformer. I den trånga och blockrika sprickdalen är det mörkt och fuktigt.

Dalen är bara sexhundra meter lång men hyser ett stort antal växt- och djurarter som är ovanliga och riskerar att försvinna. Rikedomen kan bland annat förklaras genom mikroklimatet som gynnar mängder av svampar, lavar och mossor. På dalens sidor växer äldre barrskog och lövträd som asp, sälg och hassel. Längre ned på dalens botten är bilden annorlunda. Här möter du en artrik blandsumpskog med huvudsakligen gran, björk och klibbal. Döda och döende träd står och ligger bland friska fränder och erbjuder bra livsmiljöer för många av dalens sällsynta arter.

Djupedal är sedan 1970-talet känd för sin artrika mossflora. En av rariteterna är platt spretmossa, en medelstor, krypande bladmossa som trivs på murken ved i fuktiga, skuggiga lägen. Arten sprider sig långsamt, vilket medför att den har stora krav på gamla och orörda skogar. En annan liten sällsynthet är grön sköldmossa som nästan uteslutande växer på helt förmultnade stammar.

Andra kryptogamer som trivs i reservatet är lavar som växer på träd och död ved. Bland dessa kan nämnas den gråaktiga havstulpanlaven och den hängande kattfotslaven. Arterna är beroende av att det finns skogar som Djupedal – med lång trädkontinuitet och ett svalt och fuktigt klimat med små variationer.

Djupedal hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet har vildmarksprägel och saknar friluftslivsanläggningar.