Djupdalshöjden, Naturreservat

Naturreservatet Djupdalshöjden är en av länets högsta punkter och kallas ibland för ”Örebro läns tak”. Skogen är präglad av ett kargt klimat och långa, snörika vintrar. Vresiga träd med toppar brutna av snö bidrar till områdets vilda karaktär. I denna vildmark hörs sällan annat än vindens sus i träden. Med lite tur kan man få se spår av både varg, björn och lodjur.

Många gamla träd

Djupdalshöjden är ett av länets större skogs- och myrreservat. Hårt klimat och näringsfattig mark får träden att växa långsamt. Till synes små och klena träd kan därför vara mycket gamla. Nästan all skog i reservatet är över 100 år gammal. De äldsta träden är 300 år, kanske äldre. Mellan de skogklädda höjdpartierna utbreder sig en mosaik av barrskogar, sumpskogar och myrar. På myrarna frodas tuvull, hjortron och dvärgbjörk.

Svampar som gillar död ved

Här finns rikligt med döda träd i olika grovlek och stadier av nedbrytning. Det ger förutsättningar för en intressant och artrik flora av vedlevande svampar. Svamparna, framförallt vedsvampar, är en lika naturlig del av skogen som träden. Svamparna både dödar och bryter ned träden i ett ständigt pågående kretslopp. Blackticka är en av reservatets mest sällsynta arter. Andra exempel på sällsynta, vedlevande svampar är doftskinn, gräddticka och ullticka. Stjärntagging växer som ett taggigt, rödbrunt skinn på undersidan av fuktiga och murkna granar eller tallar, så kallade lågor. Men mest unik är av gammelgranskål, en mycket liten skålsvamp som växer på barken av gamla granar. Man hittar den ofta i sumpskog med hög luftfuktighet, till exempel intill myrar eller älvar.

Hackspettens spår

Även djurlivet i Djupdalshöjden har tydlig vildmarkskaraktär. Sparvuggla, pärluggla och slaguggla häckar regelbundet, liksom tjäder och den sällsynta tretåig hackspetten. Den tretåiga hackspettens närvaro avslöjas av typiska så kallade drickringar – ringformiga hackmärken på stammen. Andra spännande inslag är varg och lodjur. Båda förekommer åtminstone tillfälligt i området, vilket främst avslöjas under perioder med spårsnö.

Spår efter torp och kolmilor

Under 1600-1800-talet var bergsbruket traktens livsnerv. Tillverkning av kol till traktens hyttor och gruvor har lämnat spår i de flesta skogar. I reservatet finns rester efter enstaka kolarkojor och kolmilor. Här finns även spår efter några torp och backstugor, bland annat väster om Älgtjärnsmossen och vid östra delen av Djupdalshöjden.

Utforska Djupdalshöjden på vintern

Djupdalshöjden ligger precis som namnet antyder högt i landskapet och erbjuder långa, snörika vintrar. När snön tinat bort från Närkeslätten ligger den ofta kvar ett bra tag till i Djupdalshöjden. Här kan du skida fram mellan vresiga trädåldringar och ut över öppna myrmarker. Är det nysnö hittar du kanske spår efter både varg och lodjur. Terrängen är kuperad, så ta god tid på dig.

Tillgänglighet

I Djupdalshöjden finns finns cirka en mil markerad stig och möjligheter till övernattning i både vindskydd och välutrustad raststuga. Vid både stugan och vindskyddet finns eldplatser där du kan grilla.

Finns det ved?

Ved finns vid eldplatserna och vid raststugan. Tänk på att elda med måtta, så att veden räcker även till kommande gäster. Veden fylls på regelbundet men vi kan inte garantera tillgången i varje stund. Vill du vara säker på att kunna elda - ta med egen ved. Det är inte tillåtet att elda med pinnar och grenar från skogen i reservatet.

Raststugan vid Hjortebärsmossen

Övernattningsstugan rymmer max 6 personer. Det finns 4 bäddar med madrasser och 2 bänkar med enklare liggunderlag. I stugan finns vedspis, enklare kokkärl för matlagning samt tallrikar, bestick m m. Inget dricksvatten finns dock, endast bäckvatten 100 nordost om stugan. Observera att stugan inte kan bokas, så det gäller att samsas med eventuella gäster som redan är på plats eller ansluter. Glöm inte städa efter dig och ta med allt skräp hem!

Spela eller pausa bildspelet

Teckentolkad information

NATURliga möjligheter - företagens guide till naturreservaten