Murar och gärdesgårdar

Här kan man om man vill ta en avstickare upp mot Hasselbacken och Odens grav. Grusvägen som leder upp till festplatsen kantas på båda sidorna av ett mäktigt odlingslandskap med stenmurar och gärdesgårdar. I en av hagarna halvvägs upp till Hasselbacken finns en vackert timrad ängslada som är värd omvägen.

Gärdsgårdar

Gärdesgårdarna har under en lång tid varit mycket viktiga. Det fanns medeltidslagar om att en bonde kunde få böter om denne inte skött om sin del. Vi vet idag att gärdesgårdarna på den här tiden var rätt höga, omkring 2 meter, och att de skulle ha rejäla stöttor. Med den informationen förstår vi att de var tänkta att hålla djur borta från åker och äng. Det var dock inget enkelt jobb då getter kan hoppa högt och det räcker med en liten öppning mellan granslanorna för att en kalvmule ska kunna trycka sig igenom och förstöra gärdesgården. Gärdesgårdarna tillverkades av granslanor och bands ihop med kluvna och snodda vidjor av eneträ. Eneträ användes också som stakar som höll upp det snedställda liggvirket. För att skydda stakarna från att börja ruttna så brände man den delen av staken som kördes ner i marken.

För att se till att gärdesgårdarna var i gott skick så besiktigades de enligt tradition av byamännen på torsdagen under Kristi himmelsfärd. Den dagen kallades ofta för Betessläppdagen. Om byamännen ansåg att gärdesgården inte höll måtten så delade de ut 3 örar i böter. Om det fanns hål i gärdesgården så blev det fler böter.

Stenmurar

Ett annat material som det finns gott om i Småland är förstås sten. De flesta murarna tillkom efter skiftena på 1800-talet och de är normalt 1-2 meter breda och någon meter hög. I och med skiftena hade åkermarkerna samlats till större enheter och många ville befästa sina nya gränser med tydliga murar. Det beror även på att de större odlingsenheterna ledde till att järnplogen började användas. Plogen gjorde inte bara fåror i marken som årdern gjorde, utan nådde djupare och vände jorden. Det innebar att mer sten kom upp till ytan och behövdes tas bort då det inte var lika lätt att styra runt stenarna med plogen som det var med årdern. Stenarna hamnade därmed på stenrösen eller i stenmurar.