Hallsjö odlingslandskap

Hallsjö utgör ett värdefullt odlingslandskap vars sammansatta fornlämningsmiljöer utvisar lång bosättningskontinuitet invid en på 1500-talet övergiven kyrkplats.

I områdets norra del ligger tre stora rösen med ca 15 meter i diameter. Dessa kan sannolikt dateras till bronsåldern. Järnåldersbebyggelsen representeras av tre gravfält med sammanlagt 150 fornlämningar, huvudsakligen högar. Kyrkoruinen är resterna efter en kyrka uppfördes sannolikt under 1300-talet, strax norr om områdets största gravfält. Den bestod i cirka 200 år och förföll troligtvis under 1500-talets andra hälft.

Bebyggelsen består av tre gårdar, Norregården, Skattegården och Södregården, vars lokalisering har en påfallande spridd karaktär. Från söder till norr löper väg 557, gamla riksettan, genom området och omedelbart västerut tangeras miljön av E4:an som skurit av kontakten med byns traditionella ängsmarker ner mot Lagan.

Att döma av fornlämningsmiljön har området, liksom övriga Lagadalen, varit bebott redan under förhistorisk tid, åtminstone så långt tillbaka som bronsåldern. Under en kort period under medeltid var Hallsjö anexsocken under först Vittaryd och sedan Dörarp. Under 1500-talet slöts området slutgiltigt till Dörarp eftersom befolkningsunderlaget var för litet till att hålla egen präst. Möjligen finns också ett samband med att danska trupper förstörde kyrkan, som därefter legat som ruin. Möjligen har det före denna funnits en i trä, kanske en salskyrka.