Fossil åkermark

En bit norr om Utvandrarleden ligger ett område med en handfull fossila åkrar utmärkta på kartan. Sådana kan man se på flera platser längs leden, men detta är en fin plats där man kan urskilja odlingsområdet mellan rösen och större stenar. Benämningen Fossil åker brukar användas för att peka ut varaktigt övergiven åkermark som inte brukats under lång tid. I vissa fall kan man se terrasskanter och diken, men vanligtvis är det svårt att urskilja var marken brukats och hur stor åkern varit. Riksantikvarieämbetet säkerställer benämningen fossil åker med att det måste finnas specifika formelement, exempelvis terrasskanter, vallar, stensträngar eller en konkav profil för att platsen ska kunna kallas fossil åker. Den vanligaste formen av fossil åker är det man kallar för röjningsröseområden, alltså platser där man tydligt kan se hur människor burit bort stenar för att kunna odla däremellan. Till skillnad mot nyare stenrösen från 1800- och 1900-talen är de fossila rösena betydligt äldre och vanligtvis bevuxna med gräs, buskar och mossa. I vissa fall kan de till och med vara svåra att upptäcka.