Fossil åkermark

En bit norr om Utvandrarleden ligger ett område
med en handfull fossila åkrar utmärkta på kartan. Sådana kan man se på flera
platser längs leden, men detta är en fin plats där man kan urskilja
odlingsområdet mellan rösen och större stenar. Benämningen Fossil åker
brukar användas för att peka ut varaktigt övergiven åkermark som inte brukats
under lång tid. I vissa fall kan man se terrasskanter och diken, men vanligtvis
är det svårt att urskilja var marken brukats och hur stor åkern varit.
Riksantikvarieämbetet säkerställer benämningen fossil åker med att det måste
finnas specifika formelement, exempelvis terrasskanter, vallar, stensträngar
eller en konkav profil för att platsen ska kunna kallas fossil åker. Den
vanligaste formen av fossil åker är det man kallar för röjningsröseområden,
alltså platser där man tydligt kan se hur människor burit bort stenar för att
kunna odla däremellan. Till skillnad mot nyare stenrösen från 1800- och
1900-talen är de fossila rösena betydligt äldre och vanligtvis bevuxna med
gräs, buskar och mossa. I vissa fall kan de till och med vara svåra att
upptäcka.