Avrättningsplatsen Skarpåsen

Skarpåsens avrättningsplats ligger strax utanför Lenhovda, drygt 2 km sydost om tingshuset och tjuvakistan. Avrättningsplatsen utgjorde tillsammans med häradsfängelset och tingshuset rättskipningens treenighet. Skarpåsen var på sin tid Uppvidinge härads avrättningsplats och var för den olyckligt dömda den sista anstalten. Här väntade, förutom nyfikna skaror, bödeln som hade i uppdrag att verkställa dödsstraffet. Det sägs att avrättningarna var så populära att tillochmed arbetarna på bruket i Klavreström lade ned arbetet för att vandra bort till Skarpåsen för att bevittna rättskipningen.

Namnet Skarpåsen kommer ifrån att bödeln även kunde kallas för skarprättare. I det nya lagverket som godkändes 1734 fastslogs att vid 68 olika brottstyper kunde den åtalade dömas till dödsstraff. Domstolarna var dock inte särskilt benägna att döma brottslingar till döden, och 1847 avrättades den siste inom Uppvidinge härads gränser. Han hette Carl Petersson och var dömd för rånmord. Den som utfärdade den sista avrättningen i häradet var länsskarprättaren Johannes ”Orädd” Jönsson, och Carl Petersson kom att bli den näst sista avrättade i Kronobergs län. Sammanlagt så skall 14 huvuden ha fallit för Orädds bödelsyxa, varav 4 var kvinnor. Kanske kände Orädd på sig, när blickade ut över folkskaran på Skarpåsen, att hans tid som skarprättare snart var över. Han fick dock svinga sin vassa bila en sista gång tre år senare på avrättningsplatsen utanför Ingelstad, i Konga Härad. Orädds bödelsyxa donerades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius år 1867 till Smålands museum där den finns för allmän beskådning.

Den bödeln i Lenhovda som har kommit att bli allra mest känd har endast förekommit i litterära sammanhang. I Wilhelm Mobergs klassiska roman Rid i natt! har den iskalle bödeln Hans i Lenhovda en betydande roll och hans makt sades komma från självaste djävulen.