Mossberga-Vipetorp, Naturreservat

På 1990-talet hittade biologer en lång rad sällsynta svampar och lavar i Mossberga-Vipetorp. Upptäckten ledde till att ett naturreservat bildades för att skydda värdefulla ädellövskogar, öppna och trädklädda betesmarker och kärr. Den omväxlande naturen plus att marken är rik på kalk bäddar för en mångfald utöver det vanliga.

Under flera århundraden hade bönder från Vipetorp, Mossberga och Högsrum sina slåtterängar och djur på bete här. Då var landskapet mer öppet. Under 1900-talet växte skogar upp på de marker som inte längre brukades. I dessa skogar finns det här och var gamla ekar och hasselbuketter med grova stammar. De minner om den era när slåtter- och betesmarker bredde ut sig kring byarna.

Numera går åter betesdjur i stora delar av reservatet. De senaste åren har stora delar av reservatet restaurerats, gamla ekar har huggits fria och större gläntor har öppnats upp. De solvärmda miljöerna är värdefulla för många av reservatets sällsynta svampar. Och för de gamla ekarna, behöver solljus på stammarna. I gläntornas bryn trivs hagtorn och andra blommande buskar, som är värdefulla restauranger för insekter på jakt efter pollen och nektar.

Mossberga-Vipetorp är ett av Ölands viktigaste områden för hotade marksvampar. Gemensamt för många av svamparna är att de bara trivs på kalkrik mark. Vissa växer endast vid ekar och andra lövträd samt hassel, med vilka svamparna har ett intimt samarbete. Större delen av svampen finns under jord i form av tunna trådar – mycel – som är sammankopplade med trädens rötter. Mycelet förser rötterna med näring och i utbyte får svampen kolhydrater. Den fruktkropp som svampen skjuter upp ovan jord, den del som vi ser, är kortlivad. Men under jord kan svampens mycel leva vidare i decennier!

En mulmholk är en låda liknande en stor fågelholk men avsedd för insekter. En mulmholk fungerar som ett hålträd. Den mest artrika miljön i en gammal ihålig ek är själva håligheterna i stammarna och framförallt i den kompost som ansamlas på botten som kallas mulm. En mulmholk är fylld av spån av ek, löv och annat organiskt material som bryts ner till något som liknar mulm.

I många områden med flerhundraåriga ekar kan det både finnas stora åldersglapp där nästa generation ekar saknas eller att det är stora avstånd mellan olika ekområden. I båda fallen är detta ett hot för hålträdsarternas långsiktiga överlevnad.

Forskning har visat att det är möjligt att skapa artificiella miljöer som fungerar för en stor andel av hålträdsarterna. Mulmholken kan fungera som en tillfällig bostad där småkryp kan bo i väntan på att fler hålträd bildas i området.