Dröstorp vandringsled

Vandringsled i Dröstorps naturreservat.

Parkeringar finns i Skarpa Alby och Ekelunda.

Längs en alvarväg från Skarpa Alby tar du dig ut på alvaret till Dröstorps ödeby, längs leden finns flertalet spännande platser att besöka, som ödebyn, Prästgropen, Torrör, Tor källa mm. Leden är sparsamt markerad men följer den naturliga alvarvägen. Har du tur kan även guldfiskar skymtas i en damm i närheten av Prästgropen.

Leden går på befintligt underlag, vilket till stor del är på kalkstenshällen, här finns också sträckor med grus, sten och gräs. Vägen är bitvis mycket knagglig och eventuell cykel kan här behöva ledas, vilket inte behöver vara en nackdel då det finns mycket att uppleva och njuta av i detta omväxlande, vidsträckta landskap.

Alvaret är som en mosaik av olika natur-/växtmiljöer som hällmarker och grusalvar (vittrad kalksten), ytor som har varit öppna alltsedan senaste nedisningen. Här finns torr- och fuktängar med en rik och varierande flora. Området domineras av ett mer eller mindre tjockt moräntäcke där enbuskar förhärskar.

Kontrasten mellan årstiderna är stor. På våren är vattensamlingar eller s.k. vätar vanliga och små bäckar porlar ofta fram över de trappliknande kalkstensavsatserna. Blomsterprakten är hänförande och lärkornas drillande pågår som ett ständigt bakgrundsljud. På sommaren är marken ofta brunbränd och knastertorr men inslag av växter, anpassade för detta klimat finns att finna. På hösten dröjer sig värmen kvar länge genom kalkstenens värmehållande förmåga och nu är det tranornas trumpetande som ljuder över alvaret. På vintrarna har snöstormen fritt spelrum över de stora vidderna men stilla dagar inbjuder till härliga skidturer eller skridskoåkning på de frusna mossarna.

På alvaret växer arktiska, sydeuropeiska, och asiatiska växter sida vid sida och alla har utvecklat sin egen strategi för att klara det tuffa klimat som här råder med växlingar mellan extrem hetta, kyla, torka och översvämning.

I området kan man stöta på källor som springer upp ur hällen och vars vatten smakar ljuvligt en het sommardag.

Vid Dröstorpsmossen, mitt ute på alvaret ligger den gamla sägenomspunna Dröstorps ödeby ensam och övergiven och det är inte svårt att i fantasin föreställa sig hur det en gång kan ha varit att leva här ute.

Byn anlades i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet och övergavs i slutet av 1800-talet. Spår av gravar i form av stensättningar och högar sydväst om bytomten, vittnar om att människor också har bott här under delar av järnåldern.

Här ute råder en sällan upplevd stillhet och tystnad som bara bryts av lärkans oavbrutna drillande och kanske storspovens eller alvargrimmans* ödsliga visslande som skapar en förtrollande stämning.

Kontakt: Länsstyrelsen