Horns Kungsgård, Naturreservat

Vid Horns Kungsgård finns i stort sett samtliga öländska naturtyper representerade. Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust. Dessutom är insjön och kärret representerade.
Mellan kusten och Hornsjön sträcker sig vida betesmarker. På försommaren blommar de med bland annat gullvivor och orkidéer. Längs den karga klippkusten är vegetationen sparsam. Här växer grusslok, tulkört, gul fetknopp och gulmåra mellan enbuskar och åldriga oxelträd. Utsikten över Kalmarsund med nationalparken Blå Jungfrun i profil är storslagen.

Blomstrande slåtteräng

I reservatet södra del finns en trädbärande slåtteräng. Den karaktäriseras av den typiska växlingen mellan öppna gräsytor och smala ridåer av träd på stensträngar. I ängen finner man bland annat höskallra, brudbröd, gökblomster, rosettjungfrulin, darrgräs och ett stort antal orkidéer som exempelvis tvåblad, jungfru Marie nycklar, krutbrännare och brudsporre.

Lummiga skogar

Längs Hornsjöns västra strand breder solöppna lummiga ädellövskogar ut sig. Gårdens nötkreatur betar markerna, där ek och lind är de vanligaste trädslagen tillsammans med björk, ask, oxel och al. Det finns gott om hassel- och hagtornsbuskar. På marken finner man skogskovall, liljekonvalj, tandrot och blåsippor. Hornsjön var tidigare en del av Östersjön men sjön sänktes med en meter i början av 1900-talet och snörptes då av. Idag är hornsjön en utmärkt fågelsjö. Här häckar skäggdopping, brun kärrhök, sothöna och vattenrall. Samtliga tärnarter kan ses födosöka i sjön.

Horns udde

Horns udde norr om Alvedsjö utgörs av en 6-7 meter hög, överhängande strandklint med lossbrutna grova block i strandlinjen. Under den överhängande klinten finns en hussvalekoloni. Mot norr är klinten bevuxen med nypon, björnbär, slån, oxel, try och benved. Ovan klinten i norr finns en sluttning med ett snårigt buskskikt av en, nypon, slån med inslag av oxel, getapel, ask, oxbär och try. I övrigt är marken öppen med glest buskskikt. Den övre, östra delen av området är relativt plan med svagt utbildade strandvallar och några mindre, nakna klapperstensfält. Torrängsfloran med bland annat backtimjan, spåtistel, väddklint, gul och vit fetknopp, färgmadra, fältvädd, gulsporre, tulkört, gräslök och fårsvingel har, genom att området inte längre betas, börjat ändra karaktär. Särskilt öster om vägen och i lä av buskar har högväxande örter och gräs börjat vandra in. Av dessa kan nämnas blå- och gulluzern, ängssyra, oxtunga samt vid vägkanterna knylhavre.

Hornsjön - Ölands enda insjö

Hornsjön var tidigare en vik av Östersjön. Genom landhöjningen har viken blivit avsnörd. Sjön sänktes drygt en meter i början på 1900-talet. Tidigare sjöbotten är nu igenväxt av vass och buskar. Över stora arealer av Hornslöns botten växer täta mattor av kransalger, vilket är typiskt för sjöar i extremt kalkrika områden. Hornsjön är en utmärkt fågelsjö. Här häckar slättsjöfåglar som brun kärrhök, sothöna och vattenrall. Karaktärsarten är skäggdoppingen som genom sitt öppna och ljudliga beteende helt dominerar sjön. Samtliga landets tärnarter kan ses proviantera i sjön vissa dagar. Om våren svarar bland annat näktergal, grönsångare och rosenfink för en intensiv konsert i strandskogen. Halsbandsflugsnapparen har ett av sina säkraste tillhåll i området.

Forna tider

Reservatet är rikt på fornlämningar; gravfält, skeppssättningar, bautastenar och husgrunder. På Klosterholmen finns resterna av en medeltida befästning benämnd den helige Ottos kapell. På Klosterholmen finner man idag även resterna av en medeltida storgård. Gården har varit omgiven av vallgravar som numera är torrlagda eftersom Hornsjöns yta har sänkts. Gården har troligen sysslat med handel och man kan idag se rester efter kajplats, bebyggelse och vallgraven.

Kungsladugården

Kungsladugården grundades på 1500-talet av Gustav Vasa och skulle fungera som mönstergård för traktens jordbruk. Bönderna var ålagda att utföra dagsverken på kungsladugården. Horns kungsgård levererade kött, fläsk, fårost och honung till det kungliga förrådet i Stockholm. Övriga kungsladugårdar på Öland var Borgholm, Gärdslösa, Rälla och Ottenby. Horns kungsgård var i kronans ägo fram till 1937. Efter en tid i privat ägo inköptes den 1971 för att avsättas som naturreservat. Idag arrenderar staten ut gården. Markerna sköts med hjälp av nötboskap och även genom lieslåtter och manuell röjningar i betesmarkerna.

Besöks- och parkeringsinformation

Parkeringar inne i reservatet finns vid Skogsgärdet och Klosterholmen. Båda har plats för ca 15 bilar. Det finns rastbord och dass med ramp på båda parkeringarna. Från dessa parkeringar är det lätt att ansluta till flera av lederna i reservatet, se kartan.

Bussparkering finns i närheten av Kungsgården.

Parkeringsinformation längs kustvägen:

Fornbodar: P-förbud personbil, klass II + släpvagn kl. 22:00 – 06:00 alla dagar. Ingen utpekad husbilsplats. Här finns dass med ramp och rastbord.

Ålkistan: P-förbud personbil, klass II + släpvagn kl. 22:00 – 06:00 alla dagar. Upp till 12 platser för husbilar.

Fågeltornet på Klosterholmen är för närvarande helt utan utblick över Hornsjön på grund av igenväxning. I dagsläget finns ingen tidplan för restaurering. Vi håller er uppdaterade här.

Vandringsleder i reservatet

Det finns tre vandringsleder i Horns kungsgård; Kungsgårdsleden 6,2 km (grön markering), Kuse-kattstigen 1,4 km (röd markering) och Skogsgärdesstigen 1,0 km (blå markering).

LIFE-projekt

Horns kungsgård har mellan åren 2016 och 2022 ingått i Life-projektet Bridging the gap. Genom projektet har omfattande restaureringar skett, främst i reservatets ekmiljöer. Följ länken för att läsa mer om projektet Life Bridging the gap Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.