Banvaktarstugan och Moshult station

När järnvägen byggdes ut rekryterades manskap
som kunde övervaka spårens skick och funktion. Till en början byggde man
banvaktarstugor och anställde särskilda banvaktare var tredje kilometer, men
när cykeldressinen kom kunde färre banvaktare övervaka längre järnvägssträckor.
Till en början var man ute och kontrollerade rälsen efter varje tåg som
passerat, på den tiden var inte turerna särskilt täta, men med tiden blev
tillsynen mer effektiv. Banvaktarna hade också ansvar för att motverka bränder
och slå larm så att elden inte skulle hinna sprida sig i skogen. Det kunde
enkelt uppstå bränder till följd av gnistor från ånglok eller av överhettning
av hjul och bromsar. Vintertid var man dessutom tvungen att skotta växlar och
övergångar fria från snö även om själva spåren plogades av särskilda ploglok.
Att arbeta som banvaktare var ett slitsamt arbete med långa arbetsdagar, ofta
från tidig morgon till sen kväll.

Banvaktarstugorna byggdes i tusental utifrån
standardritningar där huset var omkring 25 kvadratmeter stora. Ett rum och kök
och en liten farstu på ena gaveln och ett torrdass och en vedbod på den andra.
Under 1960-talet automatiserades funktionerna och banvaktarna försvann.
Banvaktarstugan i Moshult revs år 1964 och flyttades till Eskilsryd. Tvärs över spåret, en bit norrut längs cykelvägen
finns Moshults gamla järnvägsstation.