Vindrarp, Naturreservat

Vindrarp är naturen spännande och varierande. Reservatet ligger på Hallandsåsen i Laholms kommun och terrängen lutar ständigt uppåt så räkna med en krävande vandring om du bestämt dig för att bestiga åsen. Från reservatets norra delar till de södra delarna uppe på åsen är höjdskillnaden ungefär 160 meter.

Det är bra att ha rejält på fötterna när man bestiger Hallandsåsen. Från våtmarkerna uppe på höjdplatån rinner bäckar nerför sluttningen. Vid ett par ställen har vattnet skurit ut djupa raviner i marken. Jorden är rik på kalk vilket gjort att vattnet inte är försurat. Detta passar havsöring som vandrar upp i bäckarna från havet. Vid det porlande vattnet kan man också få syn på den kvicka forsärlan. Den springer omkring på stenarna i jakt på insekter och andra godsaker som den hittar i bäcken. Längs den tidvis kraftfulla och vattenrika bäcken i ravinen vid Berg i östra delen av området finns fallsträckor där vattenkraften förr utnyttjades för att mala säd. Här finns lämningar från flera skvaltkvarnar.

Många olika sorters träd i skogen

Vindrarp domineras av lövskog av olika slag, bokskog, blandlövskog, hässlen med hassel och sumpskog med klibbal för att nämna några exempel. Även mindre vanliga trädslag som alm, ask och fågelbär är rikt representerade och flera trädklädda hagmarker finns i området. Att reservatet har så stor variation i trädskiktet är ganska unikt i Halland och kan delvis förklaras med markens egenskaper.

Rik flora vid bäckarna

Längst ned i sluttningen springer källor fram på bred front. Den kalkrika marken och den ständiga översilningen av vatten gynnar markfloran och den stora blandningen av trädslag. Vid bäckarna och källorna växer arter som ängsfräken, mellanhäxört, kärrfibbla, kåltistel, stinksyska, skogsbräsma, skärmstarr och lundstjärnblomma. Särskilt vid ravinerna är boken högvuxen och grov men annars dominerar lövsumpskog med klibbal, ask och björk i de fuktigare områdena.

Bokarna Adam och Eva

Ett trevligt inslag i reservatet är hagmarkerna som bryter av den slutna lövskogen i sluttningen. Här går djur på bete bland askar, alar, hasselbuketter och blommande buskar som nypon, slån, hagtorn, björnbär och apel. Även orkidén grönvit nattviol växer här, men kom ihåg att den är fridlyst och inte får plockas. I en hagmark i sluttningens lägre del kan man besöka "Adam och Eva". Namnet syftar inte på orkidén utan på två gamla bokar som skyddats som naturminne. Vid fridlysningstillfället år 1964 mätte Adam en omkrets på 5,6 meter och Eva 3,5 meter. Tyvärr föll Adam på sin post i en storm år 1999 och ligger nu på marken som ett väldigt vrak, men Eva står fortfarande.

För några hundra år sedan

Går man några hundra år tillbaka i tiden såg Vindrarp annorlunda ut än vad det gör idag. Flera torp etablerades här från 1700-talet och framåt. De som bodde här och i omgivningen brukade marken på åsen, anlade nyodlingar och lät sina djur gå på bete på utmarkerna. Mot slutet av 1700-talet hade de dåvarande skogarna på åsen blivit alltmer glesa samtidigt som ljunghedarna bredde ut sig. I början och mitten av 1800-talet fanns i reservatsområdet lövskogen kvar endast i åssluttningens nedre del. Från slutet av 1800-talet började ljunghedarna åter att beklädas med skog, genom plantering med barrskog och genom naturlig återväxt. Sammanlagt kan man hitta sju torp i reservatet, men de är sedan länge i ruiner.