Svinamadsbäcken, Naturreservat

Intill Skåneleden och i närheten av Osbecks bokskogar finns det värdefulla våtmarksområdet Svinamadsbäcken. Bäcken är viktig för området och längs den växer många olika arter.
Svinamadsbäcken uppmärksammades i samband med att myrskyddsplanen kom i mitten av 90-talet. Det står: ”Svinamadsbäcken och dess omgivning utgörs av ett ovanligt stort våtmarkskomplex. Våtmarkerna är grunda, terrängföljande och består av fukthedar, fuktängar, mossar och kärr. I området finns en bäck med ett slingrande och relativt oskadat lopp. Bäcken spelar en central roll för områdets hydrologi och vegetationen längs den är rik. Där växer bland annat ängsnycklar, gökblomster och krokvitmossa”. Trots att slåtter och bete upphörde för länge sen är de gamla våtslåttermarkerna ännu helt öppna, sånär som på enstaka spridda buskar av al och björk. I den norra delen finns ett mindre medelrikkärr där det tillkommer kalkgynnade arter som bland annat majnycklar, loppstarr, ängsstarr, darrgräs, gräsull, kärrsälting, småvänderot och ett bottenskikt med käppkrokmossa och en rad andra rikkärrsmossor. Rikkärret hävdas sen några år åter med slåtter.

Alsumpskogar och högörtvegetation

Alsumpskogar finns utefter Svinamadsbäckens övre lopp och längs Truedsfällsbäcken i norr. Sumpskogen är framför allt kring Truedsfällsbäcken starkt källpåverkad med inslag av ask och med en rik högörtvegetation av bland annat skogsbingel, mellanhäxört, bäckbräsma, ormbär och gullpudra.

Enbuskar och risvegetation

Resterna av det gamla hedlandskapet är inte så omfattande eftersom kronoparkens alla ljunghedar och fäladsmarker tidigt planterades med gran. Några mindre rester återstår på Truedsfällans båda skiften i form av enbevuxen fäladsmark. Sen betet upphörde har dessa vuxit igen med björk, gran, tall, rönn och lite asp, och många enbuskar är döda eller döende. Men trots att igenväxningen pågått länge så är skogen ännu gles och luckig och lämnar ofta gott om utrymme åt livskraftiga enbuskar och en präktig risvegetation med ljung, kråkris, lingon, blåbär och odon. På andra fastmarker växer gles björkskog eller löv- och blandskog med tall, björk, asp, rönn och gran. Närmast odlingsmarkens terrasserade avslutning i norr finns en långsträckt smal sluttning med bland annat ek, bok, björk och hassel.

I reservatets norra del finns betesvallar och hagmarker som (liksom lövsumpskogarna utefter Truedsfällsbäcken) hörde till byns inägor.

Några granbestånd återstår ännu i söder och sydväst men över stora arealer har granen avverkats och ersatts av hyggen med kruståtelvegetation.

Trevligt besöksmål

De ännu öppna våtmarkerna, fäladsmarkerna och ett av vägar obrutet landskap gör reservatet till ett attraktivt besöksmål. Skåneleden passerar intill. Området är tillgängligt från bilväg från flera håll.