Steningekusten, Naturreservat

Kustlandskapet i Stensjöstrand och Steninge är som gjort för sköna promenader och upptäcktsfärder. Naturen är karg men ändå storslagen och bjuder på betade strandängar, ljunghedar, klapperstensfält, badstränder och kala klippor med jättegrytor från istiden. En fin sommarkväll kan du ta med dig picknickkorgen, sätta dig på en klippa och njuta av den fantastiska solnedgången.
Reservatet består av en kuststräcka som delas mellan Halmstad och Falkenberg och är en sammanslagning av de tidigare reservaten Stensjöstrand och Steninge. Landskapet är flackt och man kan ta sig fram med rullstol och barnvagn längs med grusvägen i norra delen av reservatet.

Någon har sagt att den allra finaste solnedgången hittar man vid Steningekusten. Studerar man de lokala naturfotografernas verk ser det ut att stämma – de brukar ofta ha gott om skymningsmotiv härifrån. Tänk dig en junikväll när triften blommar i rosa mattor och solen långsamt sänker sig ner i havet – då är det gott att sätta sig på en klippa och låta naturen uppfylla alla sinnen.

Under slutet av förra sekelskiftet präglades trakten kring Steninge av stenbrytning. Lättkluven men slitstark ådergnejs bröts för att användas som gatsten. Stenindustrin i trakten hade sin storhetstid från år 1890 och fram till första världskriget, då verksamheten avstannade och så småningom upphörde. Som mest sysselsatte stenbrytningen hundratals personer.

Under många sekler nyttjades området som betesmark där ljungen brändes av med jämna mellanrum. Ungefär samtidigt som stenindustrin försvann upphörde ljungbränningen vilket tillsammans med ett sparsamt bete ledde till att delar av området började växa igen med enbuskar och sly. Detta pågick under decennier, men efter att den norra delen av området avsattes som naturreservat år 1970 har man genom återkommande röjningar och bete fått tillbaka en öppen karaktär. Idag går framförallt islandshästar i den norra delen av reservatet och får i den södra delen.

I Steningekusten kan man, med lite tur, få syn på fem av Sveriges sex kräldjursarter: hasselsnok, huggorm, snok, kopparödla och skogsödla. De är alla fridlysta i hela landet. En annan raritet är sensommarens ögonfröjd – den lysande blå klockgentianan som växer sparsamt i betesmarken. Till denna blomma är den ovanliga fjärilen alkonblåvinge knuten.

Ett hundratal meter ut från stranden i norra delen av reservatet ligger ett par klippöar som kallas för Fågelholmarna. Det är ett fågelskyddsområde där sjöfågel som ejder, fiskmås, gråtrut och havstrut häckar. Under våren och sommaren är det en fröjd att sätta sig ner en stund med en kikare och beskåda aktiviteten på holmarna. Det märks snart att det finns fler fåglar än de som man kan se med blotta ögat. På varje liten klippavsats sitter det en fågel och ruvar på sina ägg.

Till naturreservatet hör också ett skogsområde på östra sidan av kustvägen. Det är en frodig lövblandskog med många blommande örter. Om våren ljuder skogen av sången från grönsångare, bofink, rödhake, koltrast och trädpiplärka. I öster avgränsas reservatet av en mäktig sanddyn, vilken syns som en skogsklädd markerad ås. Dyner som blivit trädklädda brukar ha kvar sin form under mycket lång tid, på grund av att rötterna binder sanden. Sådana dyner kallas fossila, till skillnad från kustens öppna eller örtklädda dyner vilka deltar i en ständig omformningsprocess.

Toalettmöjligheter finns vid norra parkeringen av reservatet. Flera kaféer och restauranger finns i närliggande orten Steninge. Här finns även boendemöjligheter.

Landskapet är flackt och du kan ta dig fram med rullstol och barnvagn längs med grusvägen i norra delen av reservatet. Om du tillexempel parkerar vid parkeringen på Ejdervägen, kan du följa vägen som går upp till Stensjö Hamn, cirka 1 km. Vägen är bommad men det finns möjlighet att gå vid sidan om bommen.