Svarvtjärnsbergen, Naturreservat

Området som ligger vid sjön Stor-Svarven och sträcker sig över Svarvtjärnsbergens toppar. Det är en hänglavsrik typisk naturskog med många döda liggande träd. I de blockiga delarna växer tall, medan granskog trivs i svackorna. En vältrampad stig löper längs delar av Stor-Svarven. På några ställen finns bänkar där du kan vila och spana ut över sjön. I december 2013 drabbades området hårt av stormen Ivar vilket gör att stora delar av området är otillgängligt. Tänk på att det kan vara farligt att röra sig bland stormfällda träd.

Naturreservatet ligger 9 kilometer västnordväst om Bergsjö och omfattar ett cirka 35 hektar stort värdefullt naturskogsområde. Skogen är en typisk naturskog, rik på hänglav och med tydliga spår av äldre tiders skogsbränder. Efter två större stormar, år 2011 och 2013, finns det många stormfällda träd i området.

Den vältrampade stigen härifrån informationstavlan går genom en lövrik blandskog och följer sjön Stor-Svarvens norra strand. Tar du dig upp på de blockiga och kala hällmarkerna nordost om stigen kan du hitta flera hundra år gamla tallar. Brända stubbar vittnar om äldre tiders skogsbränder. I svackorna mellan de båda höjderna är inslaget av gran större och längst i öster övergår granskogen i sumpskog. Här och var fi nns också grupper av äldre asp.

Bra miljö för fåglar

Sjön, den gamla skogen och inslaget av lövträd bidrar till att Svarvtjärnsbergen är en bra miljö för många fågelarter. I flera träd kan du till exempel se spår av spillkråka.

Spillkråka (Dryocopus martius) är Europas största hackspett med nästan en halvmeter mellan näbben och stjärtspetsen. Fågeln hackar ut bohål och hittar mat i Svarvtjärnsbergens gamla döda och döende träd. Favoritfödan är hästmyror och insektslarver som spillkråkan fångar med sin långa, klibbiga och hullingförsedda tunga långt in i de urhackade hålen.

Fäbodar, kolmilor och skogsbete

Nära Svarvtjärnsbergen finns rester av flera kolmilor och fäbodar. De visar att området brukats under lång tid, även för skogsbete. Trots den mänskliga påverkan har skogen i naturreservat behållit sin karaktär av naturskog.

Granbarkborre efter stormen

Åren 2011 och 2013 drabbades skogen hårt av stormfällning. Många granar blåste omkull, vilket ledde till stora angrepp av granbarkborre (Ips typographus). Även om ytterligare träd dog till följd av barkborrarna är detta ett naturligt sätt av föryngring för skogar som får utvecklas fritt. Granbarkborren, som är cirka 4 milimeter lång, förökar sig främst i färska vindfällen av gran. De små hål som skalbaggen gnager på färska stående granar hindrar vätska från att strömma i trädets stam. Följden blir att granarna torkar och dör.