Vålsveden

Vålberget,
som är byn Hagens fäbodställe, nämns inte i 1664 års fäbodförteckning. Vid
storskiftet 1806-1812 räknas det samman med Nyberget och Hagrisåsa. Flera av
timmerbyggnaderna är mycket gamla och de äldsta bevarade stugorna lär vara från
1600-talet.

En
vål är detsamma som en hög eller hop av ris eller sten. Med hänsyn till
Vålbergets läge skulle det kunna tyda på att här har funnits en så kallad
vårdkase, som förr i tiden användes, inte minst i oros-tider, när invånare i
olika byar signalerade till varandra med hjälp av eld.

I
närheten av Vålberget ligger Trollkäringsholarna ,där det enligt sägnen ska ha
bränts trollpackor på bål.

Djurhållningen
upphörde 1975. Makarna Nises Valfrid, född 1908, och Anna Rosendahl-Olsson
(1908-1982) var de sista som hade kor i Vålberget. De hade fyra kor plus
ungdjur.

Vid
en kulturhistorisk miljöanalys har Vålberget klassats som ett område med stort
kulturhistoriskt och miljömässigt värde.