Evertsberg - Älvdalen, Romboleden Etapp 19

Längs stigar och småvägar genom skogen går vandringen mellan två gamla platser. Evertsberg har troligtvis haft ett kapell sedan medeltiden och utanför Älvdalens kyrka står ett härbre från 1200-talet. Under turen passerar du Kungskällan där Karl XI lär ha rastat år 1686.

En del uppförsbackar väntar, särskilt om du börjar turen i Älvdalen. Både Evertsberg och den gamla fäboden Sovaldberg ligger högt, med milsvid utsikt över skogslandskapet.

Den hårda stenen porfyr har slipats i Älvdalen i århundraden. Du passerar Älvdalens Nya Porfyrverk som startade 1897. Byggnaderna – med maskiner och verktyg bevarade – är idag ett museum.

Läs mer om etappen

Enligt gammal folklig tradition har kapellet funnits i Evertsberg (tidigare Aeffuersberg) redan på 1200-talet, före Mora kyrkas tillkomst. Ursprunget till kapellet är enligt folktraditionen en svår olycka. En ryttare på väg med liar i klövjeväskorna lär ha fått hästen i sken. Mannen ramlade av och skar sig så svårt på liarna att han avled. På platsen där olyckan skedde sattes en offerstock upp. Folk kom från när och fjärran och lade så småningom så mycket pengar i den att man kunde uppföra ett kapell.

Processionskrucifixet över altaret är troligen ett svenskt arbete från slutet av 1300-talet eller början av 1400-talet.

Evertsbergs kapell lär ha tillhört Åls kyrka (belägen söder om sjön Siljan) som sedan gammalt varit häradskyrka för Österdalarne och den först byggda kyrkan i denna landsände. Det nuvarande kapellet, det tredje i ordningen, blev troligen ombyggt 1750, ett årtal som finns inskuret i väggen ovanför dörren under läktaren och på väggen högt ovanför altaret. Ett annat årtal finns också inskuret, 1521, finns på utsidan av ytterväggen, under den brädslagna ytan. Det är året efter det att Gustav Vasa vid jultiden skidade från Mora till Sälen och enligt traditionen passerade denna by. Dessa årtal kan tyda på att material från det gamla kapellet har använts vid ombyggnaden. Märkliga inventarier härifrån finns bevarade, samtliga från medeltiden. En säregen och mycket gammal sed, som ännu lever kvar, är att det rings i klockorna när någon i kapellaget avlidit. Är det en mansperson ljuder storklockan först en stund och därefter tillsammans med lillklockan. För kvinnan omvänd ordning.

Evertsberg är och har varit en stor by, som ligger högt över omgivningen, ca 450 möh, numera känd som en av vasaloppskontrollerna. Lokalspråket, älvdalskan, talas här liksom i Älvdalens sockens övriga byar. Älvdalskan härstammar från tiden kring 1000-talet. Många ord och grammatiska företeelser är lika eller liknande som i isländskan. Språket varierar lite mellan byarna. Från Evertsberg eller "Bjärre", som byn heter på älvdalska, går Romboleden mot nordost ned till Västermyckeläng (Mycklaingg). Här går man förbi Älvdalens Nya Porfyrverk, etablerad 1897 med fungerande maskiner från det gamla porfyrverket. Sedan går leden över Österdalälven upp till Älvdalens kyrkby.

Vandra i pilgrimernas fotspår

Romboleden erbjuder en kulturhistorisk färd på stigar och vägar, som trampats av pilgrimer sedan 1000-talet. Det är Nordens äldsta - och Sveriges längsta pilgrimsled. Leden är dessutom en av Europas längsta pilgrimsleder. Romboleden sträcker sig cirka 900 km från Köpings kyrka i Mälardalen till Nidarosdomen i Trondheim vid norska Atlantkusten.

Du som vandrar hela leden kommer uppleva ett vackert och omväxlande landskap. Du vandrar på gamla fäbodstigar, över fjällvidder och längs smala grusvägar på landsbygden. Du hittar allt från lättvandrade dagsturer med caféer längs vägen – till långa turer som tar flera dagar. Leden går ofta genom små samhällen.

Det är ditt eget val om du vill vandra för hälsa, rekreation eller med religiösa förtecken. Hela Romboleden är lång, men det går naturligtvis bra att vandra varje delsträcka för sig. Av naturliga skäl går leden ibland vid sidan av de historiska stigarna, men den följer i huvudsak den medeltida sträckningen.

Tack till markägarna – visa hänsyn när du vandrar

Romboleden går till stor del genom aktivt brukad skogs- och jordbruksmark. Tack vare markägarnas generositet och samarbete med ideella krafter får du möjlighet att vandra genom landskap som annars inte vore tillgängliga.

Som vandrare är det viktigt att komma ihåg att du rör dig på någon annans mark. Visa hänsyn genom att hålla dig till leden, undvika att störa djur, grödor och pågående arbeten. Lämna naturen som du fann den - eller till och med ännu bättre.

Lämna inget utom fotavtryck längs leden.