Knivstigen

Knivstigen nämns redan runt år 1662 i kyrkliga dokument, men är faktiskt ännu äldre än så. Längs med Knivstigen sitter här och där små informationstavlor som berättar om platsen du går förbi. Det handlar om allt från hemskheter som ägt rum, till hur man använt vattnets kraft, till gammalt skrock. Att vandra längs Knivstigen ger verkligen perspektiv på livet då och nu.

Knivstigen är en del av Dalkarlsvägen, den väg man från 1500-talet fram till början av 1900-talet, vandrade från Dalarna ner till Stockholm för att söka säsongsarbete. Man tog tjänst hos "de rika herrarna" och kallades då "herrarbetare".

Största delen av Knivstigen går på väl upptrampade stigar i glesa tallskogar. Även om du går kortare sträckor längs någon grusväg får du ändå känslan av att röra dig ganska långt ut i skogen. Det är tyst och det är ovanligt att stöta på någon annan vandrare. Den längsta uppförsbacken kommer strax efter att du lämnat grusvägen från Kniva. Då går stigen över Klintasberget och det bär uppför ett bra tag. Utöver det är stigen ganska lätt att gå, med endast mindre knixar.

Både Yngves koja och Stenkumlet är fina rastplatser. Yngves koja är en kolarkoja som är byggd på samma plats som en ursprunglig koja från 1900-talets början. Stenkumlet är en samling stora stenblock som sägs ha kommit till platsen med isen. Här finns enkla bänkar att sitta på.

En bra startpunkt är Stabergs bergsmansgård. Härifrån är det skyltat mot Knivstigen och det finns bra busskommunikation och stor parkering.

Mellan Staberg och Knivstigens slut i Skålbo är det 11 kilometer enkel väg. Vill du göra en kortare tur längs Knivstigen kan Stenkumlet vara ett lämpligt mål innan du vänder tillbaka. Mellan Staberg och Stenkumlet är det ungefär sex kilometer enkel väg.