Engelbrektstatyn

Engelbrekt Engelbrektsson var lågadlig gruvägare i Norberg med tyskt ursprung. Sommaren 1434 fick han med sig bergsmännen och bönderna i Bergslagen i uppror mot unionskungen Erik av Pommern och hans grymma fogdar.

Med skatter och grymheter gjorde fogdarna livet outhärdligt inte bara för bönderna utan också för många adelsmän. Värst av dem alla, i alla fall om man ska tro Engelbrektskrönikan, var dansken Jösse Eriksson i Västerås. En annan fogde av samma skrot och korn som Jösse Eriksson var italienaren Giovanni Franco som residerade i Köping. Kungen hade lärt känna honom på sin resa till Palestina och förmått honom komma till Sverige. Inom några veckor hade hela Mellansverige utom Stockholm anslutit sig till Engelbrekt. Inbördeskrig rasade.

Då samlades i januari 1435 en stor samling adelsmän, biskopar och borgare i Arboga och valde Engelbrekt till rikshövitsman, det vill säga överbefälhavare. Engelbrekt och hans närmaste män valdes in i riksrådet. Det här mötet kom länge att kallas Sveriges första riksdag.

1935 firade riksdagen sin 500-åriga födelsedag med en praktfull fest i Arboga i närvaro av kungligheter och Sveriges politiska elit. En tävling utlystes bland Sveriges främsta skulptörer att framställa Engelbrekt. Carl Eldh vann och sedan 1935 står hans Engelbrektsstaty framför Trefaldighetskyrkan som en frihetshjälte mot överhet och förtryck.

Engelbrekt är Sveriges mest kände frihetshjälte och den förste som skapat sig ett namn i svensk historia utan att vara kunglig eller högättad. Hur såg då Engelbrekt ut? Det vet vi inte. I biskop Thomas Frihetsvisa beskrivs han som en litzla man, en liten man. Historiker har tolkat detta på två sätt: antingen att han var lågadlig eller att han var liten till växten. På en teckning från cirka 1436 i Magnus Erikssons landslag ses en man stödja sig på krycka och käpp – några historiker anser att den bilden föreställer Engelbrekt, som sista åren av sitt liv drabbats av en krigsskada.

Engelbrekt hade många fiender och 1436 mördades han på en holme i Hjälmaren. Trots, eller kanske tack vare, sin tidiga och våldsamma död blev Engelbrekt heroiserad och hyllad, och det berättades om mirakler kring hans grav i Örebro.

Sedan länge har historikerna avfärdat 1435 som Sveriges första riksdag eftersom bönder inte var med på mötet. Men traditionen lever och 2035 kommer Arboga säkert att fira 600-årsminnet av Arboga möte och Engelbrekt. Var han en folkets man, en frihetshjälte? Eller var han bergsmannen som bara klagade över skatterna? Eller var han Hansans representant, alltså en tysk samarbetsman? Debatten går vidare. 2035 får vi kanske svaret! /Hans Almgren