Engelbrektstatyn

Engelbrekt Engelbrektsson var
lågadlig gruvägare i Norberg med tyskt ursprung. Sommaren 1434 fick han med sig
bergsmännen och bönderna i Bergslagen i uppror mot unionskungen Erik av Pommern
och hans grymma fogdar.

Med skatter och grymheter gjorde fogdarna livet
outhärdligt inte bara för bönderna utan också för många adelsmän. Värst av dem
alla, i alla fall om man ska tro Engelbrektskrönikan, var dansken Jösse
Eriksson i Västerås. En annan fogde av samma skrot och korn som Jösse Eriksson
var italienaren Giovanni Franco som residerade i Köping. Kungen hade lärt känna
honom på sin resa till Palestina och förmått honom komma till Sverige. Inom
några veckor hade hela Mellansverige utom Stockholm anslutit sig till
Engelbrekt. Inbördeskrig rasade.

Då samlades i januari 1435 en stor samling
adelsmän, biskopar och borgare i Arboga och valde Engelbrekt till
rikshövitsman, det vill säga överbefälhavare. Engelbrekt och hans närmaste män
valdes in i riksrådet. Det här mötet kom länge att kallas Sveriges första
riksdag.

1935 firade riksdagen sin 500-åriga födelsedag med en praktfull fest i
Arboga i närvaro av kungligheter och Sveriges politiska elit. En tävling
utlystes bland Sveriges främsta skulptörer att framställa Engelbrekt. Carl Eldh
vann och sedan 1935 står hans Engelbrektsstaty framför Trefaldighetskyrkan som
en frihetshjälte mot överhet och förtryck.

Engelbrekt är Sveriges mest kände
frihetshjälte och den förste som skapat sig ett namn i svensk historia utan att
vara kunglig eller högättad. Hur såg då Engelbrekt ut? Det vet vi inte. I
biskop Thomas Frihetsvisa beskrivs han som en litzla man, en liten man.
Historiker har tolkat detta på två sätt: antingen att han var lågadlig eller
att han var liten till växten. På en teckning från cirka 1436 i Magnus
Erikssons landslag ses en man stödja sig på krycka och käpp – några historiker
anser att den bilden föreställer Engelbrekt, som sista åren av sitt liv
drabbats av en krigsskada.

Engelbrekt hade många fiender och 1436 mördades han
på en holme i Hjälmaren. Trots, eller kanske tack vare, sin tidiga och
våldsamma död blev Engelbrekt heroiserad och hyllad, och det berättades om
mirakler kring hans grav i Örebro.

Sedan länge har historikerna avfärdat 1435
som Sveriges första riksdag eftersom bönder inte var med på mötet. Men
traditionen lever och 2035 kommer Arboga säkert att fira 600-årsminnet av
Arboga möte och Engelbrekt. Var han en folkets man, en frihetshjälte? Eller var
han bergsmannen som bara klagade över skatterna? Eller var han Hansans
representant, alltså en tysk samarbetsman? Debatten går vidare. 2035 får vi kanske
svaret! /Hans Almgren