Vittskövle sandmark, Naturreservat

Sanddyner i inlandet? Ja det finns här i Vittskövle sandmark. Här reser sig den höga och långsträckt dynen Vittskövle driva, en halv mil in från Furuboda-kusten. Vittskövle driva är kanske mest känd bland botaniker för sin sandmarksflora. Den rara sandvedeln växer i nuläget huvudsakligen längst i öster, i den delen av sanddynen som ligger utanför reservatet. Men med betesdjur och minskat antal träd och buskar väntas den sprida sig även i den andra delen av drivan. Reservatet saknar vandringsleder men lokalbefolkningen promenerar gärna i den öppna betesmarken i väster.

Sanddriva från 1700-talets sandstormar

Sanddyner är något vi ofta förknippar med kustlandskap. Ofta ser vi dem i anslutning till sandstränder, som klitterna i Ängelholm strandskog och dynlandskapet söder om Åhus. Här i Vittskövle sandmark rör det sig istället om en inlandsdyn. Men den är bildad på samma sätt – genom sandstormar. Troligtvis var det ett stängsel av flätade grenar som fångade upp den första sanden under 1700-talet och som sedan byggts på. Linne beskriver det 1749 som åsar av flygsand som ”hopbragts genom det en gärdesgård blivit uppställd emellan norr och söder, vid vilken sanden stannat såsom snödrivor”. När Vittskövle driva eller Stora Sanddrivan, som den också kallas, bildades var landskapet öppet. Bristen på träd och buskar gjorde det möjligt för sanden att flyga långt. Drivan ser ut som ett liggande L. Den långa liggande delen ingår i reservatet, medan delen som vinklar upp i nordost ligger utanför. Väster om sanddynen finns dessutom en stor betesmark som delvis ingår i reservatet.

Sandmarksväxter i lila och vitt

Marken i reservatet innehåller förutom sand även kalk. Det återspeglar sig i blomsterprakten. I betesmarken i väster går det i lila när fältsippa, axveronika och fältvädd blommar. På Vittskövle driva finns istället vitblommande sandnejlika, stor sandlilja och så den exklusiva arten sandvedel. Sandvedeln växer främst i den delen av drivan som ligger utanför reservatet. Men det är sandvedeln som gjort Vittskövle driva känd. Det var här Linné gjorde sitt första fynd i Sverige år 1749. Och numera finns sandvedel bara kvar i ett område i hela Norden – i östra Skåne! Idag är drivan delvis igenväxt och klädd med tall. Men på sikt kommer även delar av drivan att betas. Något som kommer att gynna sandvedeln i reservatet.

Friluftsliv och tillgänglighet

Reservatet består av två delområden. Delen med Vittskövle driva ligger i nordöst. Den är svårtillgänglig men kommer att betas och öppnas upp på sikt. Närmast Vittskövle by i väster ligger de öppna, betade gräsmarkerna. Denna betesmark ligger nära idrottsplatsen med parkeringsmöjligheter. Marken används främst av lokalbefolkningen för promenader. Området saknar markerade leder. Tänk på att ta med ditt skräp hem.