När kungens krigskassa försvann – eller räddades – i Älmhult

Sommaren 1676 skumpar tunga vagnar fram genom de småländska skogarna. Ombord: Karl X1:s krigskassa som skulle betalas ut till de stridande soldaterna i Skånska kriget – full av stora värdefulla plåtmynt. Efter ett bakhåll hamnar en hel del av mynten i Älmhult, som går man ur huse för att rädda krigskassan. Eller... Vad var det det egentligen som hände med skatten?

Om platsen och kulturmiljön

På motsatta sidan Södra Esplanaden, mittemot höghusen från 1965, kan du se en 2,5 våningar hög byggnad med gulmålad panelfasad, vita fönster och foder. Den tidigare gästgivaregården på Södra Esplanaden 16 (Kronan 16) utgör en viktig pusselbit i berättelsen om den gamla bondbyn och hur det kom sig att just Älmhult blev en stationsort.

Längre söderut, på Storgatan 2, syns prästgården, en av Älmhults äldsta byggnader. Timmerhusets fasader är klädda med rödmålad träpanel. Huset står på en grund av huggna granitblock.

I kulturmiljöprogrammet kan du läsa inte bara om områdets två äldsta byggnader, utan även om gamla brandstationen från 1939, Televerkets överdragsstation från 1930, församlingshemmet från 1961 och höghusen från 1965.

Fakta om Nicklabacken

Före 1860 var Älmhult inte mer än en samling bondgårdar. Ett gästgiveri fanns sedan 1600-talet och fram till 1800-talets början fanns bara en handfull gårdar. Bebyggelsen låg samlad utmed dåvarande landsvägen mot Skåne, syd och väst om den höjd som efter en av gårdarnas ägare kommit att kallas Nicklabacken.

Nicklabacken är med andra ord platsen där det gamla Älmhult, det vill säga bondbyn Elmhult, hade sin vagga. Några av Älmhults äldsta och mest utmärkande byggnader finns här. Samtidigt finns här även intressant arkitektur från både 1930-talet, 1950- och 60-talet.

Platsens äldsta bebyggelse utgörs av Katolska kyrkan (Lejonet 11), i folkmun kallad prästgården, och den tidigare gästgivaregården (Kronan 16). Cronasgården på Södra Esplanaden 16, även kallad Nicklagården, var en av fyra gästgivaregårdar i Elmhults by som delade på gästgiverirättigheter. Av de tidigare fyra gårdarna finns i dag bara Cronasgården kvar.

Fakta om kopparmynt

Tack vare Falu gruva hade Sverige gott om koppar, medan det däremot var ont om guld och silver. På grund av brist på ädelmetaller och ett stort kopparöverskott introducerades 1624 därför svenska kopparmynt.

De stora, rektangulära mynten kunde väga upp till 19,7 kg och fungerade som betalningsmedel fram till myntrealisationen 1776.