Risåsarna

Fäboden Rijsåhsen
omnämns i 1664 års fäbodförteckning och hade då nio brukare. Det är ett högt
beläget fäbodställe, vars gårdar ligger utspridda i klungor. Höglindans högsta
punkt ligger 439,4 meter över havet. Här har tidigare varit havreåkrar. En stor
del av berget har varit uppodlat, vilket gett en enastående utsikt.

Andra
delar av Risaåsa benämns Lortlindorna och Vålsveden.

Vid
storskiftet fanns sex delägare från Sälje vid Risåslindorna samt ytterligare 27
vid By-Risåsa. Av dessa var tio frånTallriset, nio från Forsgärdet, sex från
Sunnanbyn och två från Hagen.

Kring
Risåsa fanns förr många ”stannstaôr” (rastplatser). Bland de många sägner och
berättelser som är förknippade med Risåsa kan nämnas sägnen om den rike och
mäktige Höglind-gubben och hans silverskatt.

Gossas
Edvard och Karin Eriksson höll Risåsa fäbodar levande fram till början av
1970-talet, då de hade fyra kor och några ungdjur i sin fäbod. Syskonen Pernils
Olârs Karin, Gustav och Martin har även därefter hållit grisar och höns i
Risåsa.

Vålsveden
är ett torp som bedöms ha stort kulturhistoriskt och miljö-mässigt värde. I
Risåsa finns områden som vid inventeringen av Dalarnas ängs- och betesmarker
1988-90 bedömdes vara av oskattbart värde genom lång hävdkontinuitet, god
skötsel och en ovanlig vegetationstyp.