Risåsarna

Fäboden Rijsåhsen omnämns i 1664 års fäbodförteckning och hade då nio brukare. Det är ett högt beläget fäbodställe, vars gårdar ligger utspridda i klungor. Höglindans högsta punkt ligger 439,4 meter över havet. Här har tidigare varit havreåkrar. En stor del av berget har varit uppodlat, vilket gett en enastående utsikt.

Andra delar av Risaåsa benämns Lortlindorna och Vålsveden.

Vid storskiftet fanns sex delägare från Sälje vid Risåslindorna samt ytterligare 27 vid By-Risåsa. Av dessa var tio frånTallriset, nio från Forsgärdet, sex från Sunnanbyn och två från Hagen.

Kring Risåsa fanns förr många ”stannstaôr” (rastplatser). Bland de många sägner och berättelser som är förknippade med Risåsa kan nämnas sägnen om den rike och mäktige Höglind-gubben och hans silverskatt.

Gossas Edvard och Karin Eriksson höll Risåsa fäbodar levande fram till början av 1970-talet, då de hade fyra kor och några ungdjur i sin fäbod. Syskonen Pernils Olârs Karin, Gustav och Martin har även därefter hållit grisar och höns i Risåsa.

Vålsveden är ett torp som bedöms ha stort kulturhistoriskt och miljö-mässigt värde. I Risåsa finns områden som vid inventeringen av Dalarnas ängs- och betesmarker 1988-90 bedömdes vara av oskattbart värde genom lång hävdkontinuitet, god skötsel och en ovanlig vegetationstyp.