Lindstu-Maja och Lindstugan

Maria Brobäck är något av en legend i Sköldingetrakten. Hon levde ett hårt liv och var hela tiden illa ansedd och behandlad av myndigheterna, men omtyckt och respekterad av grannar och vänner.

Maria Brobäck föddes 1855 i Västerbotten. Hon var en driftig ung kvinna som bedrev egen handel på marknaderna i sina hemtrakter. Hon var 35 år när hon 1890 gifte sig med den kringresande handlaren August. Då hade hon redan fött tre barn, det skulle bli två till.

När familjen tre år senare hamnade i Sörmland såg man sällan till maken, som ständigt var på resande fot. Maja tvingades ganska snart ansöka om bistånd hos fattigvården. Ett läkarintyg krävdes för att styrka hennes arbetsoförmåga.

Under två år var Maja föreståndare för fattigstugan. Hon var den som skötte brödbaket. Men smaken är som baken och brödet var en viktig fråga. Patron på Skalunda fick då och då rycka ut som bröddomare för att lösa tvisterna om brödets syra och gräddning.

I början av det nya seklet placerades så Maja med sina fyra barn i Lindstugan. Plötsligt märkte grannarna att det blev fejat och fint runt stugan. Täppan odlades och ohyran försvann.

Kommunalnämnden ville dock ha in henne på fattigstugan och Maria fick kämpa själv för att bevara sin självständighet. Alla ansökningar om bistånd avslogs från nämnden, som ansåg att barnen behövde fostras under dess kontroll. Maria och barnen plockade bär hela somrarna, hon gjorde dagsverken hos grannarna och kämpade hårt för att dryga t det lilla hon fick av kyrkan.

1904, efter åtta års frånvaro, fick så August stå till svars inför kyrkorådet för sin frånvaro. Han skyllde allt på sin hustrus stridiga lynne och vassa tunga. Att han inte bistått familjen menade var för att han var sjuklig och svag och knappt kunde försörja sig själv. Han ansökte om skilsmässa och lovade betala 5 kr i månaden i underhåll. Det kom att dröja ytterligare sju år innan skilsmässan gick igenom. August gifte då snabbt om sig med den kvinna han bildat ny familj med redan på 1890-talet. Ja, den familjen glömde han nämna för kyrkorådet.

Maria plockade ungefär 700 liter lingon och blåbär varje år. Hon fiskade från sin eka, den hon rodde över sjön med i alla väder för att sköta sina ärenden. Hon gjorde kvastar och vispar av ris och under vintrarna vävde hon mattor. Ända tills efter 70 års ålder knäskurade hon stationshusets trägolv. Ett jobb som skulle utföras efter 23 varje kväll, då sista tåget gått.

Maja bodde i sin stuga i skogen i 36 år. Ett slitigt och ensamt liv för en åskrädd person som hängde filtar över fönstren för att inte se blixtarna. Hon flyttade först när hon insåg att hon inte skulle klara ytterligare en vinter. Maria avled vid 82 års ålder, på Framtidshuset, som hon själv kallade ålderdomshemmet.

Någon beskrev hennes stuga, skogen och sjön som ett Norrland i smått. Hon var inte en av oss, hon var en blomma omplanterad i ny jord. En frihetsmänniska med stor gästfrihet.

Texten är hämtad från Södermanlands Hembygdsförbunds webbplats.