Spenshult, Naturreservat

Spenshult består huvudsakligen av bokskogar där vissa delar har en vild och orörd karaktär. Här hittar man framförallt gamla bokar, men även grova askar och ekar med vida kronor. I norra delen finns ett odlingslandskap bevarat och här ligger också lämningar efter två gårdar. Det finns markerade leder i den lättillgängliga bokskogen och en av dessa funkar också bra för dig som vill ha med dig barnvagn eller rullstol.
I delar av reservatet har det inte bedrivits så mycket skogsbruk och här hittar vi framförallt gamla bokar, men även grova askar och ekar med vida kronor. Högstubbar, det vill säga träd som brutits av på mitten, står kvar till glädje för både hålbyggande fåglar och vedlevande insekter.

Ta sig fram i reservatet

I Spenshult finns en särskilt anpassad led på 720 meter som lämpar sig för rullstol, rollator eller barnvagn. På några platser är lutningen större än rekommendationerna för TG-led, dock är dessa lutningar ganska korta. Det finns bänkar att sitta på som är anpassade för rullstolar och liknande. Leden är märkt med röd ledmarkering från parkeringen. Anslutningen tillbaka till parkeringen är bitvis brant om man vill ta sig runt, det kan vara lättare att ta sig samma väg tillbaka.

Det finns även en utmärkt Hitta Vilse-stig på en kilometer i reservatet, den utgår direkt från parkeringen där start-skylten finns.

Värdefull död ved

På marken har döda träd, lågor, fått ligga kvar för att sakta förmultna och brytas ner. Att det under en längre tid funnits en stor tillgång på död ved och gamla och grova träd vittnar den rika kryptogamfloran om. I naturreservatet har inte mindre än 27 rödlistade arter noterats varav ädelkronlav, liten ädellav, kristalllundlav, violettgrå porlav, gul pysslinglav samt skirmossa är väl värda att nämnas. Skirmossan, som är Hallands landskapsmossa, förekommer endast på ett 50-tal lokaler i landet varav knappt hälften finns här i Halland.

Gamla husgrunder och fägator

I norra delen av reservatet finns delar av ett gammalt odlingslandskap bevarat. Ytor har genom åren odlats och betats och hålls fortfarande öppna. Strax intill finns kvarlämningar efter två gårdar. Husgrunder, gärdesgårdar, jordkällare, fägator, odlingsrösen, vårdträd, hasselbuketter och påskliljor skvallrar om att det en gång i tiden rådde full aktivitet här. För att hålla den gamla gårdsmiljön öppen och hindra den från att slukas av skogen betas området med betesdjur.

I bokskogarna runt Spenshult finns även spår av ännu äldre odlingar, så kallade fossila åkrar, vilka visar att området har varit bebott under en lång tid tillbaka.

Porlande vatten

Odlingslandskapet i norr ligger på liten platå varifrån du kan se ner i bokskogen som gränsar till Spenshults gamla sjukhus. Mellan lövverket skymtar en glittrande bäck som slingrar sig fram genom hela området. Längs med vattendraget är marken källpåverkad och översilad. I övre delen är kärlväxtfloran rik, med inslag av stor häxört, dvärghäxört samt skogsbräsma. På de blötare markerna kan man också se det tätt tuvade halvgräset skärmstarr och örten gullpudra, en växt som under försommaren blommar i vackert gulgröna färger. Skogen utmed bäcken skiftar från bok, ek och lönn till en fin al- och asksumpskog. Söderut består den mer av en lövblandad barrsumpskog.

Områdets historia

I söder ansluter Spenshult till de mycket värdefulla lövskogarna i naturreservatet Nissaström. Även norr om ligger ett naturreservat, Skrockeberg, med viktiga bokskogar. Området kring själva Spenshult har varit skogsbevuxet i flera hundra år även om skogen ändrat karaktär genom åren. På kartor från mitten av 1600-talet ingår Spenshult i ett större område som omnämns "stoor bokeskough". Ett sekel senare verkar det som om skogen glesats ut något och på kartorna från denna tid kallas området istället för "Spenshults ängagärde". Vid mitten av 1800-talet räknar man återigen området som bokskog.