Itjarberget

Itjarberget ruvar på en väl bevarad hemlighet väl värd att besöka. På bergets topp står den riktiga gammelskogen kvar med grova och knotiga tallar. Vildmarkskänslan är total. Det märkliga är att toppen påminner lite om en vulkan med en sänka i mitten. Men i "kratern" finns ingen svavelosande rök utan en fin liten öppen myr. På de gamla tallarna och enstaka döda högstubbar finner man ovanliga arter som är beroende av gammelskog och stabila miljöer, till exempel garnlav, tallticka och varglav.

Vägen upp på berget är brant och man förstår att inga skogsarbetare har orkat ta sig upp hit. Men berget har ändå fungerat som en mötesplats i gamla dar. Det vittnar de gamla trädristningarna om som finns inristade i några av tallarna nära högsta punkten. Där har fäbodkullor ristat in sina initialer och markerat hur många gånger de varit där ett visst år.