Långharsholmen, Naturreservat

För den fågelintresserade har ön Långharsholmen och det närliggande reservatet Stornäset på Alnön mycket att erbjuda. De betade strandängarna är utmärkta rastplatser för vadare, änder och gäss.

- fågelliv, unika bergarter och intressant flora

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att skydda området för "dess betydelse för kännedom om landets natur".

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet och som skyddsområde enligt fågeldirektivet.

Fågelrika strandängar

Ön Långharsholmen har stora betade havsstrandängar och grunda dy- och sandstränder. Under vår och höst är området en välbesökt rastlokal för främst änder och vadare. Omkring 180 fågelarter har sett i och kring reservatet. Grönbena, blå kärrhök, brushane, smalnäbbad simsnäppa, salskrake och myrspov är exempel på fågelarter som kan ses i reservatet.

Strandängarnas flora

I takt med att nytt land höjs ur havet flyttar strandängarnas vegetation utåt. Ytterst finns vattenväxer som sjöfräken, hästsvans, vattenmåra, topplösa, blåsäv, knappsäv, agnsäv och vass. Högre upp dominerar agnsäv och krypven. Övriga arter här bland annat klapperstarr, madrör, strandkrypa, norskstarr och kärrsälting.

Inre delen av strandängen domineras av salttåg och rödsvingel, med krypven, höstfibbla, havssälting med flera. Här trivs även kabbeleka, norrlandstarr, kärrspira, kråkklöver och slåtterblomma.

Alskogen hålls tillbaka

Över högsta högvattennivån försöker pors, gråal, viden och björk vandra ut på strandängarna. På Långharsholmen hålls buskarna till stora delar tillbaka genom bete och röjning. Högre upp finns äldre al- och häggskog med högörter som stormhatt, lundstjärnblomma, stinksyska, nejlikrot, älgört och kråkklöver.

Torrängsflora

Redan år 1893 undersöktes Långharsholmens flora av botanisten Grevillius. De arter han nämner finns fortfarande kvar med några få undantag. Speciellt för växtligheten är torrängsfloran på kalkberg högre upp på ön. Här finns bland annat darrgräs, luddhavre, sandarv, ängsgentiana, vildlin, backruta, tjärblomster och backnejlika. Tack vare betet med nötkreatur och får kan ängsarterna leva kvar.

Ovanliga bergarter på Långharsholmen

Bergarterna på norra delen av Alnön bildades för cirka 550 miljoner år sedan i samband med vulkanisk aktivitet. Eruptiv kalksten, så kallad sövit, finns rikligt på holmen tillsammans med bergarter av mer komplicerad sammansättning. Tre platser med berg i dagen är givande studieobjekt för geologiskt intresserade:

• Sydostspetsen med breccior med fenit, pyroxenit, ijolit, nefelinsyenit och sövit.
• Nordvästsidan med bandad sövit, ijolit och pyroxenit.
• Öarna i nordväst med söviter med sliror, bubblor, eller gångar av sövitpegmatit.

Besöksmål i närheten

Stornäset och Smedsgården är andra besöksvärda naturreservat på norra Alnön.

Föreningslokalen Thor är ett skyddat byggnadsminne. Huset är ett mycket gott exempel på hur ett tidigt Folkets hus på landsbygden såg ut och är det tredje av sitt slag som uppförts i Sverige.